Litet bo många sätta vill.
En parafras på Elias Sehlstedts mest kända visa får inleda.
Fortsättningen är långtifrån lika poetisk: Motion av Håkan Lindh (FP), Andreas Löwenhöök (M), Daniel Öhgren (C) och Maria Wiksten (KD) om att inrätta en tomtkö för ökad tydlighet och öppenhet.
Namnen på motionärerna avslöjar med vilken senfärdighet motionen behandlats. Två av fyra motionärer har redan hunnit lämnat fullmäktige i Skellefteå, ytterligare en har tagit några steg tillbaka, från gruppledare till helt vanlig politiker.
Det var kö till talarstolen när motionen skulle behandlas. Kommunfullmäktiges ledamöter hade åtskilligt att säga. De borgerliga försökte övertyga Socialdemokraterna om behovet av en tomtkö medan Socialdemokraterna å sin sida försökte övertyga de borgerliga om att en sådan inte för tillfället behövs, att motionen skulle avslås, eftersom kommunledningskontoret ”för närvarande håller på med en utredning för att ta fram ett förslag för tomtfördelning i kommande bostadsprojekt”, som det så vackert heter i handlingarna. Vänsterpartiet sa inte mycket.
Med andra ord tycks alla vilja inrätta en tomtkö i en eller annan form.
Det behövs en tomtkö för öppenhet och rättvisa, konstaterade bland andra det moderata oppositionsrådet Andreas Löwenhöök.
Det behövs öppenhet och rättvisa, men kanske inte i form av den tomtkö som Alliansen vill ha, vi får se vad utredningen kommer fram till, konstaterade kommunalrådet Lorents Burman (S).
För att uttrycka sig milt: Ingen av de verbalt stridande parterna rönte någon större framgång i konsten att övertala den andra. Samma argument upprepades, öppenhet och rättvisa var modeorden för dagen. Samtidigt växte kön, inte tomtkön utan kön till talarstolen. Till slut sa Håkan Lindh (FP) vad många nog innerst inne satt och tänkte på: Den här diskussionen är rent av komisk, hoppas att inte alltför många följer debatten.
Skellefteå behöver någon form av tomtkö, precis på samma sätt som det kommunala fastighetsbolaget Skebo behöver någon form av bostadskö. Om inte förlitar man sig på djungelns lag, först och störst, eller med bäst kontakter, vinner.
Kontentan av det hela: De borgerliga partierna hade kunnat nöja sig med den utredning som pågår, om inte resultatet utfaller till belåtenhet går det att återkomma i ärendet. Samtidigt som Socialdemokraterna hade kunnat bjuda på ett lillfinger, säga ja till motionen, om bara för att ge lite extra tyngd åt den utredningen och det arbete som pågår. Men ibland är politikens vägar gåtfulla.