2018 var ett spännande år.
Även 2019 kommer att bli det. Mycket av det som gjorde 2018 spännande spiller nämligen över på nästa år: Regeringsförhandlingarna, Brexit, Donald Trumps och Vladimir Putin göranden och låtanden och byggboomen i Skellefteå. Dessutom är det val till Europaparlamentet.
Innan jag lägger ner pennan för 2018 ett litet potpurri över vad som kanske komma skall.
- Regeringsförhandlingarna
På regeringsfronten intet nytt, i varje fall inte när dessa rader skrivs. Nu när landets väljare börjar lägga julstressen bakom närmar sig deadline för våra beslutsfattare att ta fram ett regeringsunderlag. Att det är så tyst från partierna brukar tyda på att det råder febril aktivitet bakom kulisserna.
Förhoppningsvis går ett extra val att undvika. Men då måste partierna vara beredda att röra sig mer. En annan förhoppning är att det blir en regering, eller ett regeringsunderlag, med stark liberal profil. Sverige behöver varken mer konservatism, socialism, populism eller nationalism.
- Brexit
Premiärminister Theresa Mays chanser att få igenom det färdigförhandlade Brexit-avtalet är väl ungefär lika stora som att den omskrivna isbiten i Sahara klarar sig. Just nu talar det mesta för att Storbritannien kastas ut ur den europeiska gemenskapen. Det vill säga den icke-lösning på separationen som väldigt få egentligen vill ha.
Många svenska företag kommer att drabbas. Storbritannien rankas i dag som Sveriges sjätte största exportmarknad. Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark (M) anser att de enda som uppskattar ett delat Europa med en svagare röst i världen är Vladimir Putin och Donald Trump.
- Världens ledare
Runt om i världen finns det kungar och prinsar, premiärministrar och presidenter som borde syssla med någonting annat än att leda ett land. Kim Jong-Un är till exempel bara den senaste i raden av nordkoreanska ledare som vandaliserat ett land och tyranniserat dess folk.
I Ryssland fortsätter Vladimir Putin att visa musklerna, både bildligt och bokstavligt. När Trump uppenbarligen har tröttnat på att USA ska leka världspolis tar Putin sin chans.
Att börja räkna upp namn tjänar ingenting till. Men tyvärr finns ledarna som borde syssla med någonting annat även i Europa.
- Skellefteå
Det byggs så att det knakar: bostäder, kulturhus och batterifabrik. Skellefteå växer. Trots att Skellefteborna sa nej i en rådgivande folkomröstning, och trots att kommunalrådet Lorents Burman (S) sa att han under vissa förutsättningar (som infriades) inte skulle bygga en centrumbron projekteras det för fullt. Slutsats: I Socialdemokraternas värld är ett löfte ingenting värt efter några år.
Dessutom hade det varit bättre att satsa på att bygga Hedensbybron som ett första steg i en ny E4-dragning.
- Valet till Europaparlamentet
Lågt valdeltagande brukar innebära överraskningar. 2011 tog Piratpartiet plats i Bryssel och Strasbourg, 2015 var det dags för Feministiskt Initiativ. Det är svårt att se att något av dagens partier utanför riksdagen skulle kunna göra om samma ”resa”.
Det är bara att hoppas på att högt valdeltagande. För oavsett vad man tycker om EU är det Sveriges viktigaste utrikespolitiska arena. De flesta svenska lagar som stiftas är ett direkt resultat av EU-samarbetet. Det är en av anledningarna till varför det är viktigt att Sverige är välrepresenterat i EU.
Med dessa rader och funderingar vill jag passa på att dig ett riktigt gott nytt år.