FOTO: PONTUS LUNDAHL/TT
För att förskolebarn (bildligt) ska få mer än ett blöjbyte om dagen krävs en hög skattemoral och en ännu högre sysselsättningsgrad.
FOTO: PONTUS LUNDAHL/TT
För att förskolebarn (bildligt) ska få mer än ett blöjbyte om dagen krävs en hög skattemoral och en ännu högre sysselsättningsgrad.
Förskolepersonalen kallar till föräldramöte och berättar att barnen hädanefter får max ett blöjbyte om dagen. Därutöver kommer bespisningen att effektiviseras. Barnen delas in i två grupper och grupperna äter varannan lunch var. Verksamheten bär inte sina kostnader och förändringarna är nödvändiga.
När finansminister Anders Borg (M) på torsdagen kommenterade Konjunkturrådets rapport ”Hur får vi råd med välfärden?” bar han en namnbricka på kavajslaget. Den lilla detaljen berättar om Borgs personliga ödmjukhet, men säger också något om Sverige; respekten för gemensamma lösningar, förmågan att fånga upp omgivningens signaler och tron på samhällets institutioner.
Vi gör som vi blir tillsagda, så länge vi upplever att vi får något tillbaka. För att föräldrar till förskolebarn inte ska behöva stoppa ner en matlåda i ryggsäcken varannan morgon, krävs en hög skattemoral och en ännu högre sysselsättningsgrad. Om inte blir inledningens exempel snart verklighet.
Den svenska välfärdsstaten står inför flera utmaningar. Uttrycket ”de stigande förväntningarnas missnöje” myntades redan under Tage Erlanders tid som statsminister. Den grubblande landsfadern menade att för varje framsteg, för varje enskild förbättring, ökar skattebetalarnas krav. Gapet mellan befolkningens förväntningar, och den välfärd samhället har råd att leverera, riskerar hela tiden att växa.
Konjunkturrådets rapport utgår från två premisser: Det finns en svensk modell och den är värd att försvara. Försvaret utgörs bäst av fortsatta reformer. Dagens system är bara ekonomiskt hållbart utan några kvalitetsförbättringar i välfärdstjänsterna, vilket är ett osannolikt scenario sett till den medicinska utvecklingen och kraven i äldrevården.
”Den svenska modellen fungerar eftersom den utvecklas”, konstaterade Borg och menade att grundinställningen måste vara skattelättnader på jobb och utbildning i kombination med strikta ersättningssystem. Konjunkturrådets förslag att göra socialförsäkringarna självständiga från övriga statsbudgeten kritiserades av finansministern, som menade att ersättningsnivån är en demokratisk fråga.
De närmaste 40 åren kommer antalet svenskar som är äldre än 65 år att öka med 900 000 och välfärdstjänsterna bli väsentligt dyrare att producera. Demografin talar alltså för ökade inslag av försäkringslösningar i framförallt äldrevården.
Om välfärden ska undvika en utveckling mot grundtrygghet behöver politikerna komma ihåg slutsatserna från regeringens insomnade Framtidskommission. Anpassad pensionsålder efter förväntad livslängd, ett snabbare inträde på arbetsmarknaden för unga och en förbättrad integration av nyanlända flyktingar är enda receptet mot de stigande förväntningarnas missnöje.
Lars Kriss
