Stefan Löfven var påtagligt nöjd och belåten.
Det finns situationer när man gärna hade varit en fluga på väggen.
Som när Stefan Löfven talade förtroligt klarspråk med V-ledaren Jonas Sjöstedt inför fredagens statsministeromröstning i riksdagen. Vänsterpartiet släpper fram S-ledaren, men med hot om en framtida misstroendeförklaring om den nya S-MP-regeringen lägger fram förslag kring marknadshyror och försämringar av arbetsrätten.
Om Stefan Löfven håller sin överenskommelse med Centerpartiet och Liberalerna kan han således räkna med att bli avsatt.
Ändå var det en påtagligt nöjd och belåten Stefan Löfven som kunde meddela att hindren för att släppa fram honom som statsminister var undanröjda. Jonas Sjöstedt var av förklarliga skäl inte lika nöjd, även om han gjorde sitt bästa för att få det att framstå som så. Även om vissa framgångar nåddes i samtalen med Löfven kommer han att bli hårt ansatt av partiets vänsterfalang.
Att Vänsterpartiet till slut ändå valde att släppa fram Stefan Löfven var väntat. Det finns starka ideologiska band de båda partierna emellan, band som inte brister i första taget.
Statsvetaren Svend Dahl, chef för Liberala Nyhetsbyrån, har formulerat det så här: ”Vänsterpartiet har i dag en position som Socialdemokraternas ideologiska samvete. Åsiktsmässigt är man det parti många socialdemokratiska gräsrötter önskar att det egna partiet var. Det ger V stort utrymme att indirekt påverka Socialdemokraternas inriktning på både lång och kort sikt.”
Precis där ligger den kommande Löfven-regeringens svaga och ömma punkt. Överenskommelsen med Centerpartiet och Liberalerna måste ligga fast, punkt för punkt, till punkt och pricka. Samtidigt vill Vänsterpartiet inte bli helt utan politiskt inflytande. Om och i så fall hur Löfven lyckas handskas med situationen återstår att se.
Klämd mellan två motstridiga viljor, ett vänsterparti som inte vill att S ska gå åt höger, och två liberala partier, Centerpartiet och Liberalerna, som vill att S håller vad de lovat, och just går åt höger, är det inte alls säkert att han lyckas.
Skulle till exempel Vänsterpartiet göra verklighet av hotet om en misstroendeförklaring skulle det förvåna om Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna inte gör gemensam sak med V och fäller regeringen. KD-ledaren Ebba Busch Thor har till exempel deklarerat att ”om det finns en möjlighet att avsätta den här regeringen, så kommer KD inte att rygga från den.”
I och med januariöverenskommelsen har socialdemokratin tvingats ta åtskilliga steg åt höger, i liberal riktning. Det är bra för Sverige. För riksdagens två liberalaste partier, Centerpartiet och Liberalerna, gäller det nu att se till att Löfven håller vad han lovat och att varken Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna får något inflytande över politiken.
Men om vägen från val till val av statsminister var backig och krokig är det förmodligen bara en försmak av vad som komma skall.
Stefan Löfven har redan öppnat för att allt utanför fyrpartiuppgörelsen är förhandlingsbart i vilka konstellationer som helst. Det öppnar för L och C att i vissa frågor tillsammans med M och KD agera som en borgerlig allians, och att S och MP kan göra likaledes tillsammans med V.
Var det någon som sa att politik inte kan vara rolig?
Glöm det. Det kommer att bli en spännande mandatperiod, inte minst när facit ska skrivas över hur mycket av utlovad politisk utdelning som Centerpartiet och Liberalerna fått.
Fotnot: Texten i ledaren bygger på att Stefan Löfven (S) på fredag tolereras av riksdagen.