Politiker är som krokodiler, stora i käften, men saknar öron.
Den som sagt det är Bert Karlsson, själv en gång i tiden politiker i Ny demokrati, det populistiska högerpartiet som dansade en mandatperiod.
Just nu är det många politiker som är ”stora i käften”, för att citera Skara-Bert. Med lite mer än ett år kvar till valet börjar man positionera sig.
Socialdemokraterna räds uppenbarligen Miljöpartiets usla opinionssiffror och ser framför sig att MP kan tvingas lämna riksdagen. Man söker sig därför högerut, vill samarbeta med Liberalerna och Centerpartiet, enligt rykte.
Sverigedemokraterna har å sin sida klargjort att man inte kommer att släppa fram en statsministerkandidat utan förhandlingar och inflytande. Det hotet är i första hand riktat mot Anna Kinberg Batra och Annie Lööf, partiledarna för den borgerliga Alliansens två största partiet, Moderaterna och Centerpartiet.
Liberalernas partiledare Jan Björklund vidhåller tacknämligt att han inte kommer att medverka till att varken hans parti eller Alliansen som helhet förhandlar med Sverigedemokraterna. Så här säger han till SVT Nyheter: Sverigedemokraterna är inte ett parti som andra. De har sina rötter i den svenska nynazismen och är ett parti som fortfarande har kvar en fot i den rasistiska myllan.
Hur seriöst är då det rykte som källor i regeringskansliet planterat hos SVT?
Vad Socialdemokraterna gör är att man byter wobbler för att se om det nappar bättre.
Även om statsminister Stefan Löfven (S) sträckt ut handen i riktning mot C och L finns det stora meningsskiljaktigheter som måste överbryggas. Löfven har till exempel inte varit len i sitt ordval när han kritiserat de borgerliga partiernas ställningstagande i välfärdsfrågorna.
C och L kommer inte att likt Miljöpartiet agera mer eller mindre kravlöst stödparti åt S.
Man ska också komma ihåg att Stefan Löfven ser som en av sina stora politiska uppgifter att spräcka Alliansen. Redan inför valet 2014 gjorde han gällande att ”blockpolitiken är fördummande”. Samtidigt som han gjorde det omöjligt med blocköverskridande samarbete när han valde att luta sig mot Vänsterpartiet.
Samtidigt är det svårt att veta om Socialdemokraterna menar allvar eller om det här bara är ytterligare ett försök att spräcka Alliansen. Problemet för S är att även om Alliansen spricker är det inte alls säkert att ett samarbete mellan Socialdemokraterna, Centerpartiet och Liberalerna skulle räcka till för ett styra Sverige.
Personligen har jag inte alltid varit imponerad av Jan Björklunds göranden och låtanden. Men den här gången visar han politiskt klokskap genom att kräva svar samtidigt som han inte stänger några dörrar, ursäkta floskeln.
Till SVT säger Björklund att han kommer att jobba för en borgerlig regering, men att om det är omöjligt är ett blocköverskridande samarbete är bättre än dagens rödgröna röra. Samtidigt tar han kraftigt avstånd från att ge Sverigedemokraterna inflytande. Det är kloka ställningstaganden.
Han vill också veta hur övriga partier kommer att agera i en situation där Alliansen inte kan bilda regering. Det är frågor som behöver besvaras i god tid innan valet.
För Stefan Löfven är den berömda tärningen kastad. Rykten planteras sällan hos media utan någon form av bakomliggande agenda. Nu gäller det för statsministern att göra en korrekt analys av det politiska läget när försöksballongen plockats ner. Någon i regeringskansliet har medvetet eller omedvetet satt hans trovärdighet på spel.