Vi har ännu inte bestämt om vi ska ha ett eller två kommunalråd. Det kommer upp på nästa möte, som också blir det möte där vi väljer.
Det säger Katarina Köhler, ord-förande i Skellefteå arbetarekommun, efter Socialdemokraternas sammanträde i måndags kväll (Norran, 2013-05-20). Om några veckor, 10:e juni, är det mötet.
Att de fem personerna som har nominerats till kommunalrådsposten har tackat ja är bra. Social- demokratiska kandidater som säger nej, och senare visar sig inte ha menat nej, spär bara på bilden av oärliga politiker.
Även frågan om en eller två efterträdare ska fylla den snart avgående Bert Öhlunds kostym återstår att se. När Öhlund höll presskonferens om att han skulle lämna sin post berättade han att uppgiften har varit tung. Kommunalråd förväntas arbeta även på kvällarna ibland. Kraven ska givetvis vara rimliga, men då är det villkoren för kommunalråd som behöver förbättras, snarare än att kommunalrådsposten behöver delas.
Det finns exempel på kommuner där fler än en politiker tituleras kommunalråd eller motsvarande, men utan tvekan om vem som är ledare. I Karlstad uppstod förvirring när det visade sig att ett ”okänt” socialdemokratiskt kommunalråd fanns vid sidan av Lena Melesjö Windahl (S) som alla ser som partiets kommunalråd. Den andra S-politikern var nämligen registrerad som gruppledare i kommunstyrelsen, vilket förvånade eftersom Lena Melesjö Windahl i praktiken är kommunalråd.
Historien i Karlstad visar hur rörigt det kan bli när praktik och formalitet skiljer sig åt. Här i Skellefteå, där Öhlund är kommunstyrelsens ordförande medan Ann-Christin Westerlund är kommunfullmäktiges ordförande, råder inget tvivel om att Öhlund är kommunalråd. Ponera att vi får två kommunalråd i sommar: hur förhindrar man att den ena ses som vice?
Många säger att det nu är dags för en kvinna, det förmodligen därför tanken på ett delat ledarskap lockar. Rätt person måste vara det centrala oavsett kön, det ska inte ställas högre krav på kvinnor. Diskussionen om två kommunalråd får inte grunda sig i föreställningen att en kvinnlig ledare behöver kompletteras, för att partiet genast ser brister hos kvinnliga kandidater. Varken blivande, eller tidigare, kommunalråd är kompletta.
Partier borde även ställa sig frågan om kvinnor har uppmuntrats till positioner på samma sätt som män. Har alla fått klättra på lika villkor i lokal- politiken? Ser man olika på kommunalråd som är pappor respektive mammor, och deras ansvar för hemmet? Att ”lösa” dessa frågor genom delat ledarskap är att göra det för lätt för sig.