FOTO: JESSICA GOW/TT
Om knappt en månad kommer han, tomten, med en säck som med åren blivit allt tyngre. Julhandeln fortsätter att slå rekord – år efter år. Enligt HUI Research kommer årets försäljning att landa på svindlande 66 miljarder kronor. Jobbskatteavdragen har gett mer pengar i plånboken för den som har ett jobb att gå till, de låga räntorna har också ökat köpkraften. Det är hushållens konsumtion som hållit i gång den svenska ekonomin när exporten vacklat i spåren av finanskriser och lågkonjunktur.
Men om statens finanser är konsumtionens framsida så är skuldfällan dess baksida. Alla som i ”Lyxfällan” följer Patrick Grimlunds och Magnus Hedbergs fälttåg mot dyra krediter, lyxkonsumtion och familjer (ofta lågutbildade) med noll koll på hushållskassan har på tryggt avstånd kunnat skapa sig en bild av hur det är att leva med skulder uppöver öronen – och vad som händer när man gör det. Man kan naturligtvis tycka vad man vill om programmet som sådant, om att exponera den tröstlösa ekonomiska situation som alltför många hamnat i. Samtidigt så handlar det om ett stycke gammal, hederlig folkbildning, om än med förödmjukande undertoner. Hade det inte varit för alla lyckliga slut, hade vi säkerligen sett annorlunda på herrarnas pedagogiska framfart.
Nästan 400 000 svenskar har skulder hos Kronofogden, 160 000 barn lever i hushåll där minst en vuxen finns i Kronofogdens register och 95 000 har i praktiken levt på existensminimum i 20 år. Det är skrämmande siffror. Ändå handlar diskussionen mest om bolånetak och obligatoriska amorteringsplaner, det vill säga bolånen. Förvisso det som för de allra flesta utgör den största bördan, men frågan är ändå om siktet är rätt inställt. De riktigt stora bolånen, de på 1,8 miljoner kronor eller mer, är samlade hon en liten grupp i samhället, de flesta av dem höginkomsttagare, det är inte där de akuta problemen finns.
Nej, de akuta problemen finns hos de med lägre inkomster, personer som lockas att ta ett dyrt snabblån för snabb och många gånger oreflekterad konsumtion, eller fixar ett kreditkort hos någon butikskedja för att kunna köpa önskejulklappen till sonen eller dottern. Tidigare i veckan presenterades en utredning på 322 sidor om överskuldsättning som konsumentminister Birgitta Ohlsson (FP) initierat. Där kan man svart på vitt läsa att problemet inte är hushållen med de stora lånen, det är de med de små inkomsterna.
Nu är det upp till regeringen att se till att fokus i debatten hamnar rätt och att lämpliga åtgärder vidtas. Inhemsk konsumtion är förvisso bra – men bara om den sker inom rimlighetens ramar.