Så ställdes äntligen näthatarna till svars för sina kommentarer, på bästa sändningstid. Gårdagskvällens ”Uppdrag granskning” om näthat mot kvinnor i offentligheten var efterlängtad.
För trakasserier sätter sina spår. Det är lätt att bli paranoid; vem åker hem till mig med portofria brev innehållande rasistisk propaganda? Vad har jag skrivit för att få en begravningsannons, där meningen ”Vi gör även hembesök” har ringats in? Vem ringer och skriker hejdlöst?
Förmodligen finns oändligt många fall bortom berättelserna i medierna och i brottsstatistiken. ”Vissa går igång på att få uppmärksamhet, du kan anmäla men troligtvis läggs ärendet ner”, förklarade en erfaren polis när jag tänkte göra en anmälan. En del hatare vet exakt var gränsen går för när polis och lag i praktiken träder in, vilket gör det svårt att ”sätta dit dem”.
Är det därmed lagen som behöver vidgas? Datainspektionen, som tar emot anmälningar från människor som har kränkts på nätet, har signalerat att lagen inte räcker till. Men det lär bli ett slag i luften att kriminalisera fler uttryck, eller ”hat” i bredare mening. Hot, förtal, ärekränkning och ofredande är redan kriminellt. Problemet, snarare än att för få saker är förbjudna, är att allvarliga hot och förtalsfall inte tas på större allvar. Här måste polis och åklagare bli mycket bättre; se till att ha koll på nätet, lägga krut på att utreda anmälningar om hot effektivt.
I dagarna har flera medier, likt ”Uppdrag granskning”, lyft genusaspekten. Kvinnor blir oftare offer för näthat, i synnerhet det sexistiska. Men det finns en fara i att måla upp en för svartvit bild. En manlig ledarskribent som nyligen fick en bomb placerad utanför familjens bostad berättade för mig att en medieredaktion först ville uppmärksamma hoten mot honom. Men när diskussionen i medierna började handla specifikt om hat mot kvinnor passade han som man inte längre in i mallen, fick han höra.
Vi får inte falla in i att ”en karl ska väl tåla hot” eller tro att ”kvinnor är så sköra att de inte tål elaka läsarmejl”. Och det gäller för journalister att inte svara på näthatet genom att skratta åt karikatyrer där den tidigare genusdebattören Pär Ström mördas, eller delta i drev. Intolerans är ett dåligt vapen mot hat.
Vad som hjälper är däremot en effektiv tillämning av nuvarande lag, och att aldrig glädja hatarna genom att tystna. De kommer bara att fortsätta hata, alltmedan demokratin tar stryk.