Den psykiska ohälsan har ökat dramatiskt bland unga i Sverige.
Skellefteå utgör inget undantag.
En tuffare arbetsmarknad, hårdnande utbildningskrav och växande klyftor är några tänkbara förklaringar, enligt ledande forskare ( SVT Nyheter 6/6 2014).
I ett samhälle där andelen unga med psykiska problem som oro, ångest eller sömnproblem nästan trefaldigats sedan 1990-talets början, där dödligheten (självmord och olycksfall) bland unga i åldern 15–29 år slutat att minska, och där mycket tyder på att självskadebeteendet och ätstörningarna har ökat borde, logiskt sett, samma samhälle se till att barn och unga med psykisk ohälsa får den hjälp de behöver.
Men samhällets insatser är inte alltid logiska.
Stackars den som drabbas av psykisk ohälsa i Västerbotten.
Väntetiden till barn- och ungdomspsykiatrin (BUP) är en fullständig katastrof.
Upp till ett halvår, menade centerpartisten Carina Sundbom när kommunfullmäktige i Skellefteå debatterade hennes interpellation vid senaste sammanträdet. Nej, det räcker inte, sa Jens Wennberg (L), väntetiden är upp till 18 månader.
Och då ska man också ha i åtanke att det krävs mycket för att bli remitterad till BUP, i den kön hamnar bara de med riktigt stora problem.
Oavsett vilken av siffrorna som är den rätta handlar det om oacceptabla väntetider. Det här kan knappast heller ha slagit ner som en bomb hos landstingsledningen, varken hos tjänstemännen eller hos politikerna. Frågan har debatterats åtskilliga gånger, efter interpellationer från de borgerliga partierna, landstingsrevisionen har påpekat att väntetiderna i flera år varit betydligt längre än i resten av landet, och räcker inte det – studera tillgänglig statistik.
Nu är förvisso landstinget inte ensamt skyldigt till den här situationen. Det är Skellefteå kommun som har ansvaret för skolhälsovården och elevhälsan. Skellefteå försöker i varje fall förbättra situationen genom flertalet projekt verkar landstinget inte göra tillräckligt.
Landstingsledningen kan skylla på svårigheter med att rekrytera personal med rätt kompetens, på bristande ekonomiska resurser och på en hel del annat också. Men ett misslyckande är ett misslyckande. Västerbotten är sämst i landet när det gäller måluppfyllelsen för vårdgarantin inom barn- och ungdomspsykiatrin. En första bedömning inom maximalt 30 dagar ligger på 36 procent i Västerbottenmedan den ligger på 85 procent i riket som helhet.
Då är det svårt att köpa förklaringarna/bortförklaringarna.
Medan den psykiska ohälsan ökar bland Skellefteås ungdomar (drogvaneundersökningen 2015 från Fris) är köerna till barn- och ungdomspsykiatrin bland de längsta i landet.
Skolan kan göra mer, lugn och ro i klassrummen, mer fysisk aktivitet och frisk luft, bättre skolhälsovård. Kommunen, kyrkan och olika frivilligorganisationer kan också bidra. Men när de inte kan göra mer måste det finnas en barn- och ungdomspsykiatri som fungerar, och som är tillgänglig för den som söker hjälp.
Allt annat är ett svek mot barnen, ungdomarna och deras föräldrar.