Allt fler inom S vill riva upp den senaste tidens åtstramningar inom migrationspolitiken. Foto: Maja Suslin/TT
”Vi kan inte komma tillbaka till den situation vi hade i fjol höst, vår välfärdsmodell håller inte för det”, konstaterade statsminister Stefan Löfven (S) efter förra veckans frågestund i riksdagen. ( SVT 10/3 2016)
Det var också budskapet när statsministern på söndagskvällen intervjuades i SVT:s ” Agenda” och kämpade med att försöka förklara hur det går ihop med tidigare fördömanden av ”volymdiskussion” och försäkringar i stil med ”mitt Europa inte bygger murar”.
För de två positionerna är förstås svårförenliga, vilket Löfven gjorde plågsamt tydligt. Löfvens vilsenhet säger emellertid något om läget inom S, där många är lika missnöjda med den nya migrationspolitiken som Gustav Fridolin och de andra miljöpartistiska statsråden.
De senaste veckorna har socialdemokrater – och andra – glatt sig över höger-vänster-konfliktens återkomst i svensk politik genom frågor som sänkta ingångslöner och fackets roll i lönebildning.
Men hur mycket S än skruvar upp tonläget mot ”högern”, kommer de inte undan migrationen. Frågan är alldeles för viktig för väljarna, och inget tyder på att den skulle minska i betydelse. Det kommer att göra den socialdemokratiska schizofrenin i migrationspolitiken än mer påtaglig.
När Löfven talar om att förra höstens situation inte ska upprepas, knyter det an till en stark opinion inom S. Samma sak gäller finansminister Magdalena Anderssons(S) skryt om att ha avskaffat Fredrik Reinfeldts migrationspolitik (Dagens Industri 13/1 2016) och partisekreteraren Carin Jämtins uttalandeom att minskad asylinvandring handlar om att ”se till att Sverige finns kvar”. (Sveriges Radio 5/3 2016)
Samtidigt är S i dag ett annat parti än när man tillsammans med Moderaterna utgjorde järnaxeln som garanterade en restriktiv migrationspolitik. I själva verket står många socialdemokrater nära Miljöpartiet och Vänsterpartiet i synen på invandring. När S-ledningen nu genomdriver och försöker vinna politiska poänger på den restriktiva asylpolitiken, väcker det därför ilska på många håll.
I förra veckan gick ordförandena för bland annat SSU och Socialdemokrater för tro och solidaritettill angrepp på regeringens asylpolitik (Dagens Nyheter 11/3 2016). I Dalarna har SSU fått Faluns arbetarekommunatt ta ställning för att riva upp besluten om tillfälliga uppehållstillstånd och skärpta försörjningskrav vid anhöriginvandring.
Ett liknande beslut har fattats i Karlskrona, där riksdagsledamoten Magnus Manhammar talar om att regeringens politik inte stämmer överens med Socialdemokraternas partiprogram. ( Sydöstran 7/3 2016)
Det börjar med andra ord bli upplagt för en migrationspolitisk strid på partikongressen nästa år. Ska S vara ett parti som talar om att skydda välfärden genom att skapa hinder för migration eller ska man omfamna att vi lever i en tid av stora migrationsströmmar och anpassa välfärdsstaten efter det, antigen genom kraftigt ökade offentliga utgifter eller genom att reformera systemen.
Socialdemokraterna kommer inte undan det vägvalet.
Svend Dahl
