Socialdemokraterna går högerut. Det tycks vara slutsatsen efter partiets kongress i Göteborg, som avslutas på onsdagen. Och visst var retoriken tydlig: Sverige ska försvaras, gängmedlemmar ska sitta i fängelse och inte i lyxbilar, invandrare ska arbeta. Samhället ska slå tillbaka hårt mot de som trotsar gemenskapen. Statsminister Stefan Löfven höll sitt inledningstal framför en stor svensk flagga. I skuggan av förra veckans terrorattentat blev symboliken än tydligare.
Man skulle kunna tala om ett skifte. Men att S går högerut genom att vilja ta krafttag mot organiserad brottslighet, hedersvåld och politisk extremism är en väl enkel analys.
Vikten av att göra rätt för sig är snarare en socialdemokratisk dygd. Att svenskar är ett hårt arbetande folk, som inte ligger och znoosar utan har ”utvecklingsmoral” och går till jobbet, var Stefan Löfvens ledord redan under sitt Almedalstal 2015.
Likaså är retoriken om att värna den svenska sammanhållningen knappast något främmande för socialdemokratin. Alla socialdemokratiska valkampanjer innehåller paroller som ”alla ska med”, ”ett bättre Sverige – för alla”, och liknande. Välfärdsstaten har alltid varit ett nationellt projekt. Det är inte främst socialdemokratin som vurmat för internationalism och öppna gränser. Den tidigare toleranta synen på tiggeri var en då samtidsenlig väljarflirt, långt ifrån förankrad i den socialdemokratiska ideologin. Hela det socialdemokratiska projektet har ju gått ut på att utrota fattigdomen, vilket debatten under kongressen tydligt visade.
Om den svenska sammanhållningen, inklusive lönestrukturen, hotas är S berett att göra ganska mycket för att motverka en sådan utveckling. Utan nationell gemenskap är det svårt att försvara en stor ekonomisk omfördelning. Nu stavas hoten kriminalitet i förorten, politisk extremism och ett skuggsamhälle av svartarbete. Lösningen är fler poliser, hårdare terrorlagar och att utvisningar verkställs. Det är inte konstigt att S föreslår detta. De i partiet som fortfarande kräver allmän flyktingamnesti får inte något gehör.
Faktum är att Socialdemokraterna i den ekonomiska politiken tagit tydliga steg åt vänster. Partistyrelsens förslag om ett vinstförbud endast i skolan fick stryk av kongressen, som i stället kräver ett ”stopp för vinstjakten” i alla välfärdssektorer. Regeringen har höjt skatterna för medelinkomsttagare. Marginalskatterna är rekordhöga. Dessutom verkar S inte bry sig om det faktum att många kommuner numera har kommunalskatter som ligger kring svindlande 35 procent.
Sverige är ett land där alla springer åt samma håll. Ny konsensus är att en allmän skärpning och hårdare tag behövs. För att vara politiskt relevant måste man hoppa på det tåget. För S finns också ett mål framför allt annat, och det är att regera. Ska S lyckas med detta måste man lyssna på väljarna, som rankar invandring och integration som nummer ett, och anser att lag och ordning blir allt viktigare.
Skulle S gå i en mer snälliberal riktning skulle det alltså vara dödsdömt. Det parti som samlades i Göteborg är inte ett regeringsparti som går högerut, utan ett som förtvivlat försöker jaga ifatt samtiden.
Karin Pihl