FOTO: UPPDRAG GRANSKNING/SVT/HANDOUT
Svenska FRA hjälper USA att spionera på Rysslands politiska ledning. Det visar läckta dokument från Edward Snowden, enligt SVT.
FOTO: UPPDRAG GRANSKNING/SVT/HANDOUT
Svenska FRA hjälper USA att spionera på Rysslands politiska ledning. Det visar läckta dokument från Edward Snowden, enligt SVT.
Avslöjandet att Sverige bedriver signalspaning, helt enkelt spionerar på Ryssland och dess politiska ledarskap, slog väl inte ner som någon bomb. Svensk signalspaning har en lång historia. Efter andra världskriget har Sovjetunionen och Ryssland varit huvudmålet. Syftet har hela tiden varit att hämta in viktig information om landets militära styrka och avsikter.
Det som är anmärkningsvärt är den centrala roll som FRA (Försvarets radioanstalt) haft i det amerikanska spioneriet mot sin gamla ärkefiende Ryssland. Den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA (National Security Agency) tackar och tar emot informationen och konstaterar att FRA förser myndigheten med ”Unique intelligence on Russia” (= unik underrättelse om Ryssland).
Allt enligt dokument från visselblåsaren Edward Snowdens kontakt Glenn Greenwald som SVT:s samhällsprogram ”Uppdrag granskning” har fått ta del av.
Frågan är hur upprörda vi ska bli, om vi överhuvudtaget ska bli upprörda. Nej, bestörta behöver vi nog inte vara, de grundläggande frågorna borde inte handla om informationsutbytet som sådant, utan om vem som ska betraktas som vän och vem som ska betraktas som fiende och om det hela skett inom ramen för svensk lagstiftning.
För Sverige och den västliga försvarsalliansen Nato är det naturligtvis väldigt intressant att få en inblick i vad Ryssland sysslar med. Inte minst mot bakgrund av den snabba och kraftiga militära upprustningen med allt tydligare supermaktsambitioner som skett under senare tid. Parallellt med den ryska upprustningen (med oklara syften) och den alltmer auktoritära retoriken har Sverige rustat ner, avvecklat invasionsförsvaret. Ur den aspekten hade det varit mer eller mindre tjänstefel att inte spionera på Ryssland.
Men det finns också en inrikespolitisk dimension på Snowdens avslöjande – förutom att underrättelsearbetet med andra västmakter alltid betraktats som politisk sprängstoff, särskilt under neutralitetspolitikens glansdagar – och det är Siun (Statens inspektion för försvarsunderrättelseverksamheten) som sköter den löpande granskningen av signalspaningen. Peter Rådberg (MP), ledamot i försvarsutskottet, tycker att det är orimligt att bara tre av riksdagens partier (Moderaterna, Socialdemokraterna och Folkpartiet) har parlamentarisk insyn i signalspaningsverksamheten. Det är inte svårt att hålla med honom.
Sverige har alltför länge haft en alltför blåögd syn på sin egen neutralitet. Det är dags att inse det och för svenska politiker att våga erkänna det. Synen på vän och fiende, precis som synen på neutraliteten behöver anpassas till den tid vi lever i.