FOTO: JUREK HOLZER/SCANPIX
Alla drömmer de om att få det bättre, oavsett om de kommer från Kamerun för att plantera skog eller från Thailand eller Bulgarien – ofta romer, förmodligen den fattigaste och mest utsatta minoriteten i hela Europa – för att plocka blåbär, lingon och hjortron. Väldigt få, om ens någon, blir rik, desto fler blir lurade, utnyttjade av skrupelfria företagare. Varje år lovar branschen bot och bättring, reglerna har successivt blivit hårdare. Trots det kan vi varje år läsa om utländska arbetare som tvingas leva och arbeta under vidriga förhållanden. Det tycks kvitta hur många lagar och förordningar det finns, de oseriösa lycksökarna i branschen hittar alltid nya kryphål.
Årets giv: Alla bärplockare, inklusive de från Asien, ska få en minimilön på 18 795 kronor i månaden, motsvarande fackförbundet Kommunals lägsta lön, och rätt till dygnsvila. Arbetsförhållandena ska dokumenteras av företagen själva, och verifieras av en opartisk tredje part: arbetstid, löneutbetalningar, bostäder, toaletter, kläder, redskap, att det inte förekommer någon diskriminering och att plockarna känner sig trygga.
Naturligtvis sköter sig merparten av företagen, det ska poängteras, men det är de som inte gör det, det är svårt att veta exakt hur många som försöker slingra sig undan lagen, som får rubrikerna.
Det är ännu någon månad kvar tills de första bären börjar mogna i de svenska skogarna. Med stor sannolikhet kommer vi även i år från tv-soffan att uppröras och förfäras över plockare som behandlas illa, som tvingas leva och arbeta under vad som närmast är att betrakta som slavlikna förhållanden, trots alla överenskommelser och goda föresatser från branschen. Kanske borde vi som helt vanliga konsumenter fundera över om vi kan göra någonting – och i så fall vad vi kan göra.
Brukar du som jag ibland fundera över varför lingonsylt A är betydligt dyrare än lingonsylt B, trots att de i princip har identisk innehållsförteckning. Bären är gratis och finns de flesta år i överflöd, det är arbetskraften som kostar. Misstanken är naturligtvis att vissa bärkokerier köper in bären lite väl billigt. Samtidigt måste man komma ihåg att ett högre pris i sig inte är någon garant för att bären plockats under justa villkor. Det är svårt, för att inte säga omöjligt, att välja ”rätt” utan någon form av kvalitetsmärkning.
Företagen har kommit överens om att inte köpa bär om inte bärleverantörerna kan visa att bärplockarna har haft det bra. Förhoppningen är att bär som är plockade på ett icke-kontrollerat sätt ska försvinna från marknaden. Det är bra. Men goda föresatser räcker inte för att undvika att årets sommar blir en upprepning av förra årets, och förra årets – och så vidare …