Det dröjer ännu ett tag innan vintern gör sitt intåg.
Än längre dröjer det innan Kinas huvudstad Peking ska stå värd för de olympiska vinterspelen 2022.
Det lär också dröja innan Internationella olympiska kommittén (IOK) som organisation inser att idrott och politik inte bara hör ihop, utan att de är intimt förknippade med varandra. Under en lång tid av år har mer eller mindre skurkaktiga stater tillåtits ”kidnappa” all världens idrottsmän och -kvinnor i rent och skärt propagandasyfte. Det gäller inte bara den olympiska rörelsen, utan även en rad av de stora, globala sporterna.
Om IOK hade några som helst samvetsbetänkligheter – vilket man förmodligen inte hade – när Peking utsågs som värd för vinter-OS 2022 har man i mångt och mycket sig själv att skylla. Från början var det sex städer som anmälde sitt intresse för att arrangera de 24:e olympiska vinterspelen. Men i tur och ordning hoppade Stockholm, Krakow i Polen, Lviv i Ukraina och Oslo av. Enligt IOK berodde det främst på den ekonomiska krisen i Europa. Med andra ord: spelen har blivit för dyra för länder med andra huvudambitioner än att visa upp sin egen förträfflighet.
Kvar blev bara Peking i Kina och Almaty i Kazakstan, två länder som knappast gjort sig kända för att värna de mänskliga rättigheterna. I valet mellan pesten och koleran föll valet på pesten.
Den internationella människorättsorganisationen Human Rights Watch konstaterar till exempel att Kina verkligen lever upp till den olympiska rörelsens devis Citius, Altius, Fortius (snabbare, högre, starkare) i sin eviga och allt intensivare jakt på oliktänkande. När nya ledare tog över i Kina härom året fanns vissa förhoppningar om större öppenhet. De förhoppningarna har dock grusats å det grundligaste. Kommunistpartiet med president Xi Jinping vid makten har snarare stärkt och skärpt kontrollen. Facebook, Twitter och YouTube är förbjudna för att undvika vad som kallas ”ryktesspridning på nätet”.
Peking kommer säkerligen att bjuda på både färgsprakande show och fantastiska idrottsprestationer – precis som när staden arrangerade sommar-OS 2008. Hur det ser ut bakom fasaderna är en helt annan sak. Usla arbetsförhållanden för journalister gör att regimen i stor utsträckning kan gömma undan det man inte vill visa.
Kina är en diktatur med total avsaknad av mänskliga rättigheter. Det hindrade inte IOK från att utse Peking till värd för världens mest prestigefyllda idrottsevenemang. Frågan är varför Internationella olympiska kommittén måste upprepa samma misstag gång efter annan.