Regeringen vill skärpa kraven på snabblåneföretag, medgav ministrarna Beatrice Ask, Peter Norman och Birgitta Ohlsson på DN Debatt i går. Tanken är att snabblåneverksamheten ska bli tillståndspliktig, vilket skulle ge Finansinspektionen befogenheter att återkalla tillstånd mer effektivt. Att marknaden på det här området har liknat vilda västern, med ockerräntor och ohederlig marknadsföring, förnekar få. Lagen om ocker följs illa och företag har visat sig strunta i tama varningar.
Situationen med det ökade antalet obetalda snabblån ska regeringen ta på allvar. Tittar man på utvecklingen mellan fjolåret och året innan mer än fördubblades antalet snabblån som hamnade hos kronofogden.
Ändå finns det något som fattas i diskussionen om sms-lån: det egna ansvaret. Inte med ett ord nämns myndiga personers – för du måste vara myndig för att få ta dessa lån – ansvar i gårdagens DN-artikel. Många riksdagsdebatter, kvällstidningsreportage och TV-debatter lider av samma brist; medborgarna framställs direkt eller indirekt som oförmögna att sköta sin ekonomi. Alltid ska där finnas omhändertagande beslutsfattare, redo att rädda oss från att klicka på mobilerna, tycks ansatsen vara.
Att många unga sms-lånar, betonas också. Mycket riktigt är gruppen unga vuxna överrepresenterade, men de tillåts även skaffa körkort och rösta i val. Varför ska vi då utgå ifrån att de inte skulle kunna klara grundläggande privatekonomi? ”De lånar för att kunna förverkliga drömmar och göra som alla andra”, förklarar en tjänsteman från kronofogden. Då finns det bättre alternativ än att hamna i svåra skuldfällor i unga år; försök jobba och spara pengar till resor, utekvällar och diverse drömmar.
När Janne Josefsson i SVT:s ”Uppdrag granskning” om barnfattigdom ställde frågan om en förälder inte borde prioritera barnets skolutflykt, framför att lägga pengarna på cigaretter, fick han upprörd kritik. Man ska ha förståelse för att människor inte gör genomtänkta och ”duktiga” val alla gånger. Det är lätt att hamna i en ond spiral, och skammen kring pengar är destruktiv. Men Josefssons fråga är relevant; den antyder att en vuxen gör egna val.
Lika fel som det är att peka finger mot skuldsatta sms-lånare eller andra i ekonomisk knipa, är det att omyndigförklara och klappa dem på huvudet. Och hur mycket politiker än vill ställa livet till rätta för oss, finns lösningen nästan alltid hos oss själva.