Med det amerikanska presidentvalet hamnade fake news i fokus.
Men att sprida myter och falska nyheter är ingenting nytt. Det har gjorts sedan urminnes tider. Däremot har ryktesspridningen accelererat i både fart och omfattning i och med digitaliseringen.
En av de mest seglivade myterna är bilden av Sverige. Ja, inte den som USA:s nyvalde president Donald Trump och tv-kanalen Fox News har börjat leverera, utan bilden av södra Sverige som närande och norra Sverige som tärande. En landsända med mörker och kyla, befolkat av samer, mygg och renar och en och annan arbetslös stackare som bor hos mamma, dricker hembränt, tjuvjagar och tar lagen i egna händer.
Men låt oss en gång för alla förpassa den nidbilden av norra Sverige till fablernas värld. Sant är förvisso att nio av de tolv kommuner som tappat mest i befolkning de senaste 30 åren ligger i Norrland. Sant är också att många norrländska kommuner tvingas leva med vikande skatteunderlag. Men det är de verkligen inte ensamma om.
Ett faktum som nationalekonomen och den före detta moderata riksdagspolitikern Anne-Marie Pålsson, du vet hon med knapptryckarkompaniet, tagit fasta på. I en mycket läsvärd krönika i Sydsvenskan(27/2 2017) konstaterar hon utan omsvep att ”Skåne inte tillhör globaliseringens vinnare”.
Trots närheten till kontinenten, fast förbindelse med Storköpenhamn och Danmark och bördiga jordbruksjordar.
Det talas ofta om fattiga norrländska kommuner – men sällan om fattiga skånska. Detta trots att sex skånska kommuner tillhör den fattigaste tiondelen. Här är Skåne sämre än det ständigt baktalade Norrland.
När ett tidigare välmående Skåne börjat gå på tomgång, när den disponibla inkomsten minskar och när arbetstillfällen som gått förlorade inte ersätts i samma takt öppnar det dörren för populistiska partier. Om man räknar bort Malmö stad är Sverigedemokraterna störst i Skåne, enligt Sifos februarimätning.
Vad Anne-Marie Pålsson gör, förutom att pulverisera myten om ett bidragsberoende Norrland, är att peka på behovet av breda arbetsmarknadspolitiska åtgärder – i hela landet. Det kan handla om utbildningsplatser, om lärlingsplatser, om praktikplatser och subventionerade jobb.
Men det kan också handla om att generellt göra det billigare att anställa och att driva företag.
Det är en intressant bild som Anne-Marie Pålsson presenterar, en bild som på många sätt vänder upp och ner på den gängse synen på Sverige. Men man ska vara medveten om att det även i ett ”blomstrande Norrland” finns det både vinnare och förlorare.
SVT/Västerbotten har granskat hur det ser ut i Västerbotten, bara en liten bit bortom allfarvägarna. Det handlar om skolor, butiker och bensinstationer som lagts ner, det handlar om en massiv avveckling av den lokala servicen. En tredjedel av Västerbottens yta har inte längre någon lokal service. Det är sämst i Sverige.
Det är alltså två bilder av Norrland som frontalkolliderar. Båda är korrekta.
Men en sak är säker. Ska kommunerna i Västerbotten utvecklas och kunna leva gott behöver de bli attraktivare för personer mellan 25 och 40. Det kan handla om en fungerande skola och barnomsorg, god kommunal service, möjligheter till kultur och nöjen och fritidsaktiviteter och så vidare.
Några kommuner skänker bort tomter, nu senast Robertsfors. En ”utgift” som de hoppas ska ge en framtida intäkt i form av en bredare skattebas.
En bra affär för kommunen, säger Karin Ahnqvist, kommunchef i Robertsfors till SVT. På kort sikt, ja, hur det blir långsiktigt återstår att se.
Kommunen med den billigaste villan är inte alltid en vinnare. Sammanhangen är betydligt mer komplicerade än så.
Och det är inte fake news …