Under Håkan Juholts sista tid som S-ledare skojades det i borgerliga läger om att han inte borde avgå. Inte för att de sympatiserade med honom, utan för att det skulle gynna alliansen om han satt kvar. Om man i första hand är intresserad av att behålla makten är det en rimlig hållning. Men hur bra är egentligen en svag opposition för politiken i stort eller ens för en sittande regering?
Nu får alliansen äntligen motstånd. Den pågående S-kongressen i Göteborg går på det stora hela Stefan Löfvens väg, som överlevde även vinstdebatten under gårdagskvällen. Opinionen ger medvind, och väljarna ställer krav på Socialdemokraterna; att räkna med att folk av tradition ska lägga sin röst på partiet tillhör svunna tider. Och väljarna är i huvudsak inte vänsterpartister.
När Stefan Löfven i sitt tal till partikongressen presenterade målet på 200 000 nya jobb påpekade han samtidigt att det inte ska konkurrera med de finanspolitiska målsättningarna om stabila statsfinanser.
När den tidigare V-ledaren Lars Ohly för några år sedan pratade om 200 000 nya jobb i offentlig sektor gick det illa. Om arbetslöshetsfrågan kan lösas med fler offentliga jobb – varför slog Ohly inte till med så många som krävdes för att få ner arbetslösheten till noll? Socialdemokraterna inser att en ekonomisk vänstervridning skulle leda till bristande trovärdighet.
Samarbetet med Vänsterpartiet inför 2010 lönade sig inte för Socialdemokraterna. Det gjorde inte heller Håkan Juholts vänsterretorik. Så är rätt väg att försöka locka ”medelklassen i Stockholm”?
Inför det förra valet gjordes tappra försök: ett nätverk som kallades Sq2540sthlm bildades och påstods vara för ”grymma brudar i Stockholm som gillar att nätverka”. Nuvarande partisekreteraren Carin Jämtin gick ut och föreslog butlertjänster i tunnelbanan. Idén med butler i tunnelbana var så verklighetsfrånvänd att man ännu undrar hur den ens kom till. Då lär klassisk socialdemokrati, i meningen pragmatisk och med i sin tid, utan fokus på Stockholms innerstad, lyckas bättre.
I veckan visade en mätning från Expressen/Demoskop att 44 procent av väljarna tror att Löfven skulle vara en bättre statsminister än Fredrik Reinfeldt, vilket inte är långt ifrån de 48 procenten som föredrar Reinfeldt. I förtroendemätningar stiger Löfvens siffror stadigt. Även när väljarna får bedöma förtroendet i frågor om jobb och arbetslöshet ser det ljusare ut för S.
En borgerlighet som har kunnat sitta med popcorn i knät och roas av en opposition i kris förbättras inte. S lyft kan vara det bästa på länge även för regeringen.