Foto: Janerik Henriksson/TT
Hemma fanns det förvisso några böcker när jag växte upp, men den enda på svenska var mina föräldrars bok från kursen i svenska för invandrare.
Hos många av mina kompisar fanns inga böcker alls. Men som barn gick vi i den svenska skolan, och fick därmed möjligheter som vuxna i vår närhet aldrig kunnat drömma om.
På Dagens Industris debattsida kunde man i går läsa en artikel med rubriken ”Likvärdig skola – en utopi”. Bengt Stillström, grundare av friskolekoncernen Academedia, menar där att idén om en likvärdig skola borde ges upp.
Han menar att ”inget kan hjälpa upp” elever som kommer från en svagare socioekonomisk bakgrund, och klagar på att man inte får säga så. Visst får man det, men påståendet blir inte mer korrekt för det.
Academedia, den friskolekoncern som Stillström grundade, fick stark kritik när Plusgymnasiet i Stockholm granskades. Dit lockades elever med gratis laptop. Skolan fick, efter att ha struntat i att ge svagpresterande elever stöd, haft undermåliga lokaler och knappt någon kurslitteratur, ett saftigt vite av Skolinspektionen.
Skolor som missköter sin uppgift hade varit något för Stillström att kritisera. I stället ser han målsättningen om en likvärdig skola som ett problem.
Att skolan ska fungera som en plats för alla barn, även de som saknar böcker hemma, är en tanke som såväl socialdemokrater som liberaler har stått upp för.
Redan 1912 startades ABF, Arbetarnas bildningsförbund, för att bildning inte bara skulle vara något för borgerligheten. Det är heller ingen slump att folkpartiledare, än i dag, betonar att ”klassresan börjar i klassrummet”.
I många frågor kan man vara oense. En liberal fixerar sig inte vid likhet i utfall som socialisten gör, och medan folkpartister gillar tidiga betyg gör den svenska vänstern inte det. Önskan om jämlikhet i möjligheter har ändå förenat.
På en punkt har Bengt Stillström rätt, och det är att elever som har väldigt lätt för att lära inte ska bromsas. Men det, att skolan ser och uppmuntrar även duktiga elever, står inte i motsättning till satsningar på elever som har det svårare.
Hur cyniskt är det inte att vända den senare gruppen elever ryggen? En försämrad skola leder till att det har blivit allt svårare att göra en klassresa, poängterade DN:s liberala kolumnist Dilsa Demirbag–Sten nyligen. Helt riktigt: en bra skola ser till att även under– och arbetarklassens barn får en riktig chans.