Skellefteå är inte Venedig, men att en fjärdedel av vattnet försvinner längs med vägen är anmärkningsvärt.
Vem minns inte förra sommarens torka?
Värmeböljan med rekordtemperaturer som gjorde att inbokade charterresor till Medelhavet var direkt bortkastade pengar.
Med ett väder som ledde till rekordbränder med ödesdigra konsekvenser för mark och hem.
I Skellefteå och på många andra platser rådde bevattningsförbud. Nej till att bevattna sina allt mer gulnande gräsmattor, nej till ha på vattenspridare eller fylla sina svalkande pooler. De lokala vattenverken var så pressade av torkan att inomhusvattnet för sanitära behov och matlagning behövde säkras.
Så lät det då i alla fall.
Torkan och värmerekorden var dock inte den enda anledningen till vattenbristen. P4 Västerbotten rapporterade i förra veckan om åldrande vattenledningar som gör att vatten inte leds fram till slutdestinationen – kranarna. I stället försvinner miljontals kubikmeter från vatten- och avloppssystemen.
I Skellefteå är det upp till 25 procent, motsvarande två miljoner kubikmeter, som sipprar bort. Och då ska det enligt P4 Västerbotten finnas kommuner som har än större vattenspill.
Omfattningen av det eftersatta reparations- och förnyelsearbetet av vattenledningarna är svårt att ta in. Att en fjärdedel av det kommunala vattnet försvinner är bortom slöseri. Förfallet är så grovt att kostnaderna för VA-kollektivet troligtvis blivit betydligt högre än vad det hade varit om kommunen inte skjutit underhållsbördan framför sig.
Skellefteå är knappast ensamt om att inte ha lagt tillräckligt stort fokus på sitt VA-nät. Enligt branschorganisationen Svenskt Vatten byggs det varje år VA-ledningar i Sverige för mer än sju miljarder kronor – med stor variation på investeringstakt och omfattning mellan kommunerna.
Det räcker dock inte för att hålla systemen i schack. Svenskt Vatten menar att förnyelsetakten behöva öka med 40 procent för att spillet ska minska och driftsäkerheten garanteras. Därefter borde rören hålla i 100 till 150 år.
Avloppsrör och rinnande vatten brukar inte räknas till välfärdens kärnverksamheter med vård, skola och omsorg. Men vatten, likt elförsörjningen, är själva grundförutsättningen för att välfärdens verksamheter ska kunna garantera trygghet, säkerhet och hygien för de yngsta och äldsta.
För mindre än en månad sedan varnade Sveriges geologiska undersökning för att grundvattennivåerna på många håll i riket är ovanligt låga till följd av förra årets torka. Läget i sommar sägs bli än värre än i fjol. Men det hade inte varit fullt så akut om många kommuner bättre tagit hand om sitt VA-nät.
Skellefteå kommun måste, likt många andra kommuner, ta frågan på allvar. Det finns ingen tid att stå och trampa vatten.
Csaba Bene Perlenberg