Häromåret fick jag tillfälle att träffa Inga-Britt Ahlenius, som mer än någon annan svensk förknippas med att uppmärksamma korruption. I veckans avsnitt av SVT:s ”Min sanning” berättade hon om turerna i FN, där hon var chef för den interna revisionen och gav generalsekreteraren Ban Ki-moon förödande kritik.
Ahlenius riktar även en udd mot vårt eget sätt att handskas med korruption. Det är svårt att mäta korruption i Sverige för att vi saknar tydliga lagar på området, oberoende granskning i kommunerna är en bristvara. Det är dessutom vanligt att vi lindar in korruption – att missbruka sin maktställning – i begrepp som vänskapskorruption, affär, mygel, gräddfil eller fusk, medan man i andra länder säger ”korruption” kort och gott.
Att kommunallagen har sin grund i 1860-talets syn på kommunal verksamhet gör att informella strukturer - såsom "Göteborgsandan" - får stor betydelse, berättade Ahlenuis när vi sågs. I Göteborg har Socialdemokraterna styrt länge, i Solna har Moderaterna suttit på makten i evigheter. I båda dessa kommuner har lokala företrädare avslöjats med fingrarna i syltburken. Är makthavarna i Skellefteå så mycket bättre?
I december 2010 avslöjade Norrans journalister Jenny Petersson och Göran Abramsson oegentligheter som pågick i kommunen. Då handlade det om kommunhöjdare som utnyttjade sina kunskaper och kontakter för att tjäna pengar privat på en fastighetsaffär (”Härvan Godheten”). Dåvarande chefredaktör för tidningen, Anette Novak, skrev i samma veva om hur kommunen försvårade granskningen genom att vägra lämna ut offentliga handlingar.
Tidigare hade avslöjats att Skebos vd Jerker Eriksson anlitade bolagets entreprenörer för eget bruk (Norran 2008-02-27). Samma tjänsteman förhandlade även till sig AIK-biljetter för sponsring som Skebo stod för. ”I Skebos avtal med Skellefteå AIK ingår bland annat en resa till en av SAIK:s bortamatcher. Den nyttjades av Jerker Eriksson själv tillsammans med bolagets styrelseordförande Alf Granström.” (Hem & Hyra 2009-03-19). Moraliskt tveksamt, om än inte straffbart.
1996 gick det däremot så långt att den dåvarande ordföranden och dåvarande vd:n i Skebo dömes för mutbrott i tingsrätten. De hade bjudits på en Londonresa av ett byggföretag, som förde direkta förhandlingar med Sekbo om upphandling. Norrans nuvarande chefredaktör avslöjade historien.
Makt korrumperar, konstaterar Inga-Britt Ahlenius. Vad leder då ohotad makt i en kommun till? Utan transparens och granskning är svaret givet.