Region Västerbottens engagemang under Almedalsveckan har pekat mot framtiden.
Av alla frågor som diskuterats, vridits och vänts på under Almedalsveckan har ämnen som tangerat sammanhållning och utanförskap varit de mest angelägna.
Balansen mellan stad och land, urbanisering och glesbygd och mellan norr och söder kräver fungerande och utvecklade kommunikationer.
Utan bättre flöden av både människor och varor återfinns endast flaskhalsar och stagnering. För att inte nämna regional ojämlikhet och grogrund för polarisering och missnöje.
Samtidigt ska utsläppen ner till noll. Det är en grön omställning som både kräver och möjliggör en nyindustrialisering och produktutveckling som inte bara kan hjälpa just Sverige att klimateffektivisera. Den svenska klimatkunskapen kommer att vara en mycket eftertraktad tjänst på en global marknad.
För närvarande pågår en veritabel konkurrens mellan olika gröna transporter. Fortfarande vet ingen hur människor kommer att transportera sig i framtiden. Men med en elektrifiering av både motortrafiken och flyget är det alls inte säkert att bättre tågförbindelser kommer att leda till att järnvägen får monopol på längre transporter av människor.
Klokt är att i samhällsplaneringen inte låsa in sig i ett enda trafikslag.
Icke desto mindre är den rapport som Botniska korridoren släppte under Almedalsveckan i Visby en högintressant framtidsspaning. Genomlysningen visar hur förbättrade och förkortade restider med tåg kan komma att påverka fördelningen av resenärer mellan tåg och flyg på sex destinationer, däribland Skellefteå–Stockholm och Umeå–Stockholm.
För Skellefteås del beräknas marknadsandelen för dagtåg Skellefteå–Stockholm vara 40 procent 2030, i bjärt kontrast mot noll procent i dag. Från dagens hopplösa 9 timmar och 22 minuter i restid till strax under fem timmar om elva år.
Prognosen är villkorad med att restiderna halveras genom investeringar i Norrbotniabanan mellan Umeå och Luleå, dubbelspår mellan Gävle och Härnösand längs Nya Ostkustbanan och insatser längs med Mittstråket och Norra stambanan.
Cirka 900 000 resenärer per år beräknas dumpa flyget till förmån för dagtåg. Men det innebär sammantaget endast en fördubbling av järnvägens marknadsandelar, från dagens 25 procent till 50 procent 2030.
Flyget kommer alltså även i framtiden att ha en viktig roll att spela för norra Sverige, med viss reservation för att utbudet kommer att bli mer inriktat på transferflyg och nya utrikeslinjer.
Botniska korridorens rapport visar också att just resesträckan Skellefteå–Stockholm kommer ha en större andel flygresenärer än tågåkare. Även om antalet flygresenärer beräknas minska kraftigt, från 2018 års 268 000 årliga resenärer till 2030 års 171 000, fortsätter flyget att vara det dominerande transportmedlet mellan Skellefteå och huvudstaden.
Sanningen är den att Västerbotten mår bäst av många olika transportslag som kompletterar varandra.
Och då behövs både bättre tågförbindelser och ett grönare flyg.
Csaba Bene Perlenberg