Att dansa limbo var populärt på 1960-talet. Ungefär då startade diskussionerna om en förbifart förbi Skellefteå. Foto: Pressens bild/TT
Det var en trafikdebatt som handlade om pragmatism kontra principer.
En debatt där det som sades mellan raderna, inte minst från kommunalrådet Lorents Burman (S), var mer intressant än det som verkligen sades.
Men det var också en debatt mellan två politiska block som fullständigt målat in sig i varsitt hörn. Frågan om hur en framtida och hållbar trafiklösning för Skellefteå ska se ut kom inte en mikromillimeter närmare sin lösning. Att säga att positionerna är låsta är att ta till i underkant.
Därför upprepades också de argument som redan upprepats i ett par års tid. Oppositionen (Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna, Miljöpartiet, Moderaterna och Vänsterpartiet) vill att kommunen ska utreda möjligheten att själva bygga Östra leden.
Men det vill inte Socialdemokraterna som anser att det är statens uppgift att svara för den nationella infrastrukturen.
Två timmar, ett otal inlägg och replikskiftet senare hade inte frågan kommit det minsta närmare sin lösning. Då hade även Västra leden och en ny dragning av E 4 hunnit behandlas av kommunfullmäktige i Skellefteå.
Skellefteå kommun befinner sig i limbo, en obestämd väntan utan att veta när, eller ens om, något kommer att hända. Så oppositionens fråga är befogad: Hur länge är S berett att vänta? Men frågan blev naturligtvis obesvarad.
I slutet på denna månad ska kommunen träffa Trafikverket för att ge sin syn på vad den nationella infrastrukturplanen för åren 2018 till 2029 ska innehålla. Det hade varit intressant att få veta vad Lorents Burman och kompani menade med att ”vi är inne i ett känsligt läge”. Det var fler än Joakim Wallström (V) som tyckte att det är svårt förhålla sig till en fråga när det hela tiden dök upp ny information och nya påståenden.
Den fråga som hela tiden hängde i luften, och som i mångt och mycket präglade debatten var: Vet Lorents Burman någonting som inte vi vet, som han inte kan berätta, och i så fall vad.
Så här sa statsminister Stefan Löfven (S) i tisdagens regeringsförklaring: ”En infrastrukturproposition för åren 2018–2029 läggs fram i höst. Betydande investeringar görs i drift och underhåll av väg och järnväg. Järnvägsnätet byggs ut.”
Uppenbarligen är det så att Skellefteås socialdemokrater hoppas, och kanske tror, att den kommer att innehålla en förbifart Skellefteå.
Om inte är frågan om Östra leden, en förbifart Skellefteå, tillbaka på ruta ett.
Och då finns det bara två lösningar:
- Att Socialdemokraterna själva bestämmer hur en framtida och hållbar trafiklösning för Skellefteå ska se ut.
- Att Skellefteås samtliga partier lägger prestigen åt sidan, tar sitt ansvar och förutsättningslöst börjar förhandla för Skellefteås bästa.
Att alla partier är överens om att den tunga trafiken måste bort ur stadskärnan är en bra utgångspunkt.
För övrigt delar jag Agneta Hanssons (V) reflektion: Vi ser hur infrastrukturpengar försvinner söderut, man kan verkligen fundera över varför det är så lätt att lösa trafikproblem i Stockholm, men så svårt här.
