När Norran härom veckan intervjuade kandidaterna till kommunalrådsposten sa Richard Carstedt (S), en av de nominerade, något som fångade min uppmärksamhet:
”Jag är övertygad om att det långa socialdemokratiska ansvarstagandet är och har varit bra. Vi ser nu händelserna i Stockholm med upplopp och brända bilar, ett tydligt resultat av dagens politik med en annan ideologi.”
Carstedt tycks alltså koppla Skellefteås röda styre med uteblivna förortsupplopp, vilket skulle stå i kontrast till ett Stockholm där alliansen styr sedan valet 2006.
Mycket kan man kritisera alliansen, inte minst i huvudstaden, för. Men efter att ha bott och jobbat i åtminstone tre av de förortsområden där det har brunnit, och eftersom det kanske finns fler politiker i Skellefteå som resonerar som Carstedt, skulle jag vilja påstå att analysen brister. Om det vore så att socialdemokratiskt styre skulle garantera lugn och ro hade vi inte haft återkommande upplopp i socialdemokratiskt styrda kommuner som Malmö och Göteborg.
Och de har inte varit av det milda slaget: för några år sedan sattes det eld på lastvagnar, bilar och soptunnor i Rosengård i Malmö, polis och räddningstjänst attackerades. I Göteborg har ungdomar slagits, kastat sten och skapat röra i vad som kallas instagramupploppen. Så sent som för några dagar sedan avlossades fyra skott in i en lägenhet på Hisingen i Göteborg. Listan kan göras lång.
Gemensamt för upploppen är att de sker i socialt utsatta bostadsområden. Det är delar av Sverige där arbetslösheten är hög och skolresultaten är låga. En annan gemensam nämnare är att många ungdomar och invånare saknar framtidstro: ”samhället” verkar vara långt borta, bostadsområdena man bor i utpekas som problemförorter. Kanske förstår ens föräldrarna inte svenska, kanske brottas man själv i sökandet av sin identitet.
En ung nyanländ kille i Kista, ett område som ligger nära Husby, sa i samband med en radioinspelning jag deltog i nyligen att det är lätt att komma in i Sverige men svårt att komma in i det svenska samhället. Olika faktorer – såväl samhälleliga som individuella, som föräldrarnas roll, spelar in för att förklara vad som med jämna mellanrum händer i våra storstäder.
Att däremot koppla dessa upplopp med ett visst politiskt styre är ungefär lika relevant som att förklara högre andel skoterolyckor i Skellefteå med färgen på den politiska majoriteten. Bättre koll än så borde Skellefteås lokalpolitiker ha.