I jakten på riskkapitalister struntar Skatteverket i demokratiska grundprinciper. Foto: Christine Olsson/TT
Ingenting i denna värld är säkert, utom döden och skatten.
Så ska den amerikanske presidenten Benjamin Franklin ha yttrat sig. Devisen tycks vara Skatteverkets motto.
Den 27 april i år meddelade kammarrätten i Stockholm 85 domar om hur riskkapitalbolag ska beskattas.
Frågan är ytterst juridiskt komplicerad men kan mycket förenklat beskrivas så här.
Riskkapitalbolagen investerar kundernas pengar, däribland svenska pensionsfonder, genom att sätta upp medel i en fond. Den placerar pengar i nystartade eller växande firmor som förväntas ge god avkastning på några års sikt. Riskkapitalisternas affärsmodell bygger på att fondernas värdeutveckling tar sig förbi en så kallad tröskelnivå.
När tillräcklig avkastning uppnås delas överskottet ut till kund samt riskkapitalisterna och fonden avvecklas. Överskottet är riskkapitalbolagens främsta inkomstkälla, något som kallas för carried interest. Och det är denna inkomst som Skatteverket ifrågasätter.
2007 var myndighetens inställning att carried interest är att betrakta som lön och ska beskattas som en sådan. Denna linje drevs fram till 2013 när kammarrätten slog fast att lagen inte medgav detta.
Då ändrade Skatteverket hållning för att i stället driva vidare processen under ny flagg. Nu skulle skatt betalas för inkomst genom fåmannabolag, under de så kallade 3:12-reglerna. Det lyckades verket i april övertyga kammarrätten var korrekt.
För att beskattas enligt 3:12-reglerna krävs att en person är ”verksam i betydande omfattning”. När en person ska anses ha varit det står inte i lagen. Men Skatteverket vill alltså beskatta individer för arbetsinkomst, trots att de aldrig varit anställda utan enbart agerat rådgivare i dessa bolag.
Det är ett komplext regelverk som kan tolkas rätt fritt utan tydliga svar. Inte minst tyder kammarrättens flaxande på detta: aprildomen går tvärs emot vad man själv dömt 2013 – trots identiska omständigheter.
Det som upprör mest är dock Skatteverkets agerande där man har aviserat att man vill lämna en passiv lagtolkning för att inta en aktiv lagutövning. I praktiken vill man framtvinga en ny juridisk ordning. Det är ett grovt avsteg från principen om att riksdagen stiftar lagar som domstol och myndigheter tillämpar.
Beteendet påverkar också företags förtroende för de politiska och juridiska systemen. Sveriges ekonomi är beroende av att näringslivet har tillgång till riskkapital.
Om skattelagstiftningens komplexitet kräver ett decennium i domstol lär investerare – särskilt utländska – dra sig för att investera i svenska bolag. Skatteverket underblåser på ett oansvarsfullt sätt intressekonflikter mellan staten och näringslivet.
Av rättsvårdande skäl bör Högsta förvaltningsdomstolen ge prövningstillstånd. Men framförallt måste riksdag och regering agera.
Myndigheter ska inte få bedriva juridisk aktivism i tio års tid på bekostnad av individers och bolags rättssäkerhet. Så här ska det bara inte kunna gå till.
Franklins ord till trots, finns ingen säkerhet i Skatteverkets agerande.
Gustav Juntti
