Man kan ändra uppfattningar genom livet. För Olof Helmersson i Torgny Lindgrens ”Norrlands Akvavit” tog det drygt femtio år att ”komma ut” som Gudsförnekare i bygden han en gång frälste som predikant. För andra går det betydligt snabbare.
Att riskkapitalisten Mattias X Lundberg i Umeå, som äger flera företag inom vård och omsorg, väljer att gå med i Vänsterpartiet har skapat rubriker den gångna veckan.
När jag frågar om reaktionerna berättar han att de har varit kraftiga och övervägande positiva. Att så många skulle visa intresse hade han inte räknat med när han för några dagar sedan, på sin Facebooksida, skrev om sitt beslut. Tiden som moderatröstande är förbi, förklarades i Facebookuppdateringen, intill en bild på en medlemsansökan till Vänsterpartiet. ”Det är inte nödvändigtvis så att det gynnar mina affärer, men jag kan inte bara drivas av pengar, det fungerar inte”, skrev han.
Spelade V-ledaren Jonas Sjöstedt någon roll i valet av Vänsterpartiet, undrar jag. Lundberg känner honom inte, även om hans fru gör det. Visst är Sjöstedt ett bekant ansikte i Umeå.
Det viktiga är att rösta på vad hjärtat säger, konstaterar Lundberg. Även om politikerambitionerna saknas i nuläget, tror han att han skulle kunna ses som ett gott exempel: ”Jag var ju den där för vänsterpartister förhatliga Milton Friedman- och USA-älskande blåmoderaten. Kan en sådan människa tvärvända så kan säkert många andra människor också få insikt”.
I Eskilstuna gjorde politikern Ann Berglund den motsatta resan: från att ha varit aktiv i Vänsterpartiet blev hon ordförande för Moderaterna i staden. ”Vad är det man säger, som ung ska man vara röd och revolutionär, som äldre ska man vara blå och förnuftig” sa hon till tidningen Folket (2012-03-31). Hon tycker att Vänsterpartiet satsade för mycket på systemet och för lite på människorna.
Exempel på politiker som byter partier saknas inte; såväl Lars Ohly (V) som Per Gahrton (MP) var aktiva i Folkpartiets ungdomsförbund en gång i tiden. Carl Tham har ett förflutet som såväl folkpartistisk som socialdemokratisk minister. Både en och annan liberal har, undertecknad inräknad, varit vänster i unga år.
Om det är bra eller dåligt med detta hoppande? Säkert finns det fler företagare som vill komma ut som socialister, och fler arbetare som är marknadsliberaler. Att följa sin övertygelse är naturligtvis rätt. Eller som Winston Churchill formulerade det: ”Vissa byter åsikter för sitt partis skull, andra byter parti för sina åsikters skull.”