Sverige har bra sjukvård, i varje fall i stort. Stundtals lite ojämnt fördelad vad gäller geografi, klasstillhörighet och kön, vårdköerna till vissa specialiteter är väl också väl långa i ett antal landsting, men ändå, sjukvården är i stort sett bra. Lite generaliserande kan man säga att den vård som ges håller hög klass – när den ges.
Det måste man ha i minnet när man diskuterar den svenska sjukvården och dess problem. För svensk sjukvård har problem. Trots att läkarna är många (nästan flest per invånare i OECD) och läkarbesöken få (det näst lägsta antalet läkarbesök per invånare) så upplever patienterna att läkarna inte har tid. Det har de inte heller. Ny statistik från OECD bekräftar bilden och berättar att Sverige ligger nästan sämst till när det gäller hur mycket tid patienten får hos läkaren.
En gång i tiden undrade Tage Danielsson lite försynt vad de hade för sig på banken efter tre. Överfört på svensk sjukvård; med många läkare, få läkarbesök och ändå alltför lite tid åt patienterna kan man fråga sig vad läkarna sysslar med på arbetstid. Det lite skrämmande svaret är: mycket av sådant som andra skulle kunna göra, exempelvis sjuksköterskor, sjukgymnaster, undersköterskor eller varför inte de medicinska sekreterarna.
Problemet är att läkare tvingas ägna en stor del av sin arbetstid åt administration i föråldrade IT-system som inte vill tala med varandra. Det blir, som en läkare beskriver det, ett evigt klickande, klippande och klistrande mellan olika program. Vill man linda in problemen i silkespapper duger ord som systemfel och strukturproblem. Vill man vara lite mera rakt på sak så duger ingenting annat än ett gigantiskt slöseri med resurser och skattebetalarnas pengar. Och det är ett slöseri som pågått år efter år och som fortsätter. I slutändan är det patienterna som drabbas.
Som sjukvårdspolitiker är det betydligt lättare att hyvla lite här och lite där, plocka bort några vårdplatser, spara in på dyra mediciner och lägga ner några projekt än att ta tag i det grundläggande problemet inom svensk sjukvård; att läkarna använder alltför mycket av sin arbetstid åt sådant som andra kan göra – och det betydligt billigare. Det är bara att titta på ”Projekt balans”, det av socialdemokrater och miljöpartister så omhuldade sparpaketet här i Västerbotten. Det hyvlas lite här och det skärs lite där men att läkare saknar tid för sina patienter gör man inte tillräckligt åt.
Myndigheten för vårdanalys har sagt sitt, läkarnas tid och kompetens måste användas bättre, nu är det upp till landstingspolitiker Sverige runt att visa att man tar kritiken på allvar och slutar slösa med våra gemensamma pengar.