Kaos är granne med Sverigedemokraterna, för att göra en travestering, en skämtsam förvrängning, av titeln på Lars Noréns pjäs ”Kaos är granne med Gud”.
Men där är det också slut med eventuella skämtsamheter. Att begära en misstroendeförklaring mot en regering eller en minister, i detta fall statsminister Stefan Löfven, som Sverigedemokraterna gjorde, är riksdagens skarpaste vapen, och bör därmed användas med försiktighet.
Vilket också historien visar. Sveriges riksdag har bara röstat om misstroendeförklaring fem gången tidigare, den senaste i oktober 2002, alltså för mer än tolv år sedan. Samtliga har röstats ned.
Det gjorde även Sverigedemokraternas mot Stefan Löfven. Bara SD röstade för, alla andra partier röstade emot, eller lade ner sina röster, bland dem Vänsterpartiet.
Det är en sak att inte ha förtroende för Stefan Löfven som statsminister, det är SD inte ensamt om, någonting helt annat att begära en misstroendeomröstning. SD körde en ”går det så går det” men visste samtidigt att det inte skulle gå. Kaos och oreda är granne med det partiet.