Alla ska kunna delta i samhället på jämlika villkor oavsett var man bor.
Det är vackert sagt, betydligt svårare att infria.
På onsdag ska den rödgröna regeringen presentera sin vårproposition. Den som hade hoppats och trott på bättre tider för de mer glesbefolkade delarna av landet har hoppats och trott förgäves. Bensinskatten, den som Socialdemokraterna i valrörelsen lovade att inte röra, ska till exempel höjas, och det slår direkt mot de delar av landet där avstånden är långa och där kollektivtrafiken inte är något alternativ.
Men det handlar kanske inte främst om kronor och ören. Det handlar i stället om politikernas inställning till de glesare befolkade delarna av Sverige – där förhållandevis få röster finns att vinna – och bristen på klarsynthet och konsekvenser. Den som vill leta efter sådant som på kort och/eller lång sikt hade kunnat gynna de glesare befolkade delarna av Sverige får leta både länge och väl.
Den utredning om stöd till butiker i extrem landsbygd som överlämnades till landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S), tillsatt av alliansregeringen genom näringsminister Annie Lööf (C), är ett av få ljus i ett annars tämligen kompakt mörker. Förhoppningsvis kan Bucht få regeringen med sig på att föra in stödet i höstens budget.
En annan liten ljusglimt, men ändock en ljusglimt, är att public service äntligen tycks ha insett att Sverige består av mer än storstadsregioner. ”Vi är intresserade av ett Sverige i förändring”, konstaterar man på sin hemsida. I och med den stora omorganisationen av de regionala nyheterna är det meningen att mer av det som händer ”ute i landet” ska märks i riksnyheterna. Först ut är en djupdykning i tillgången till bredband.
I Arvidsjaurs kommun mätte Bredbandskollen förra året upp en medelhastighet om 5,3 Mbit/s. Jämför det med snittet i landet på 14,9 Mbit/s, eller varför inte Stockholm med 20,7 Mbit/s. I helgen gick Lars Wahlberg, polischef i Västerbotten, ut och krävde bättre mobiltäckning i fjälltrakterna, särskilt i de populära turistorterna, för att öka enskildas trygghet. Görs ingenting så kommer den digitala klyftan som redan i dag finns mellan glesbygd och tätort att fortsätta att öka.
I sin förlängning handlar det om möjligheter till företagande på landsbygd, om studier på distans, om telemedicin, men det handlar också om demokrati. I tider när allt fler lokaltidningar satsar allt mer på ett digitalt utbud är en bra bredbandsuppkoppling, trädlöst eller via fiber, ett måste för att kunna ta del av det digitala utbudet.
Sveriges landsbygdsminister har en hel del att fundera på – om han vill att hela Sverige ska leva.