Det är viktigt att välja sina vänner med omsorg. Det har Skellefteå kommun inte alltid gjort. Att ha en vänort i diktaturens och förtryckets Kina är illa, väldigt illa, ungefär lika illa som det är att ha vänskapliga förbindelser med Uganda, ett land som förvandlar helt vanliga människor till brottslingar bara för att deras kärlek råkar rikta sig mot en person av samma kön. Livligt påhejad av den evangelikala rörelsen undertecknade president Yoweri Museveni den lag som gör det straffbart att vara homosexuell.
Frågan är vad en svensk kommun, i det här fallet Skellefteå, har för ansvar för utvecklingen och vilka möjligheter det finns att påverka de länder som inte lever upp till intentionerna i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Först och främst måste man konstatera att möjligheterna att påverka är mikroskopiska. Även om det har funnits socialdemokratiska politiker som försvarat vänortsutbytet med kinesiska Tongling med en möjlighet för Skellefteå att påverka landets utveckling. Det har misslyckats. Möjligheten att påverka Ugandas makthavare är väl ungefär lika stor som att påverka Kinas.
Kvar finns ett moraliskt perspektiv. Att en stark socialdemokratisk kommun som Skellefteå – med allt vad socialdemokratin står för – kanske inte ska stå på vänskaplig fot med länder som fängslar oliktänkande och homosexuella.
Nej, det bör inte kommuner göra, och det oavsett vilken politisk färg eller färgkombination som styr och ställer. Nu ska frågan om samarbetet med Jinja i Uganda diskuteras i de politiska partierna. Kommunalrådet Lorents Burman (S) har här en möjlighet att sätta ner foten och säga ifrån: Nej, vi vill inte ha någonting att göra med ett land som fängslar människor för deras kärlek, som skapar ett angivarsystem värdigt östtyska Stasi och som tillåter tidningar att hänga ut 200 av landets ”främsta homosexuella” med namn och bild.
Det är bara att hoppas på att Lorents Burman, och övriga ledande politiker i Skellefteå, inser det olämpliga i att en kommun i ett demokratiskt land som Sverige har vänskapliga kontakter på officiell nivå med länder som gör skillnad på folk och folk utifrån till exempel sexuell läggning, etnisk tillhörighet, religion eller politisk uppfattning. För det är precis vad Uganda och Kina gör.
Så rådet till Skellefteås politiker och politiska partier blir: När ni ändå diskuterar de vänskapliga förbindelserna med Jinja i Uganda, ta ett snack om Tongling i Kina också. För vad som ofta glöms bort i diskussionerna kring förtryckets Kina är att landet faktiskt är en ganska vanlig diktatur, ovanlig enbart genom sin BNP och sin storlek.