Boka platsbiljett och res / medan möjligheten ges / med vår järnväg vart du vill / snart finns den inte till.
I dagar som dessa känns det lämpligt att damma av trubaduren Stefan Demerts underfundiga lilla visa ”Till SJ”.
Det är nämligen återigen dags för Trafikverket att upphandla nattåget i Norrland. Den här gången för åren 2018 till 2023. Att det blir någon fortsättning tycks alls inte vara säkert. Alternativen är följande: två, ett eller inget nattåg alls. Om detta kunde SVT/Västerbotten berätta i tisdags.
Vill man så kan man anlägga ett barskt och bryskt synsätt: Nattåget har tappat mer än ett par hundratusen passagerare sedan 2007. Så skyll er själva. Staten kan omöjligt hålla på att pumpa in pengar i olönsamma tågförbindelser.
Men frågan är vad som är orsak och vad som är verkan. Många och långa förseningar, allt tuffare konkurrens med flyget (som ofta håller tiden), brist på, eller i värsta fall avsaknad av, anslutningsbussar och tidtabeller som inte alltid harmonierar med resenärernas önskemål.
Den som tänker konspirationsteoretiska tankar lär inte ha svårt att få ett och ett att bli två.
Hittills har nattåget i Norrland överlevt, trots förluster och trots att staten – märkligt nog – inte haft några som helst krav på nattåg här i norr. Att Trafikverket ändå stöttat med ungefär 100 miljoner kronor varje år kallas regionalpolitik. Och är det något politikområde som minskat under den senaste 20–30-årsperioden är det just regionalpolitikens, möjligheten att med politikens hjälp se till att hela Sverige ska kunna överleva.
Nu är kanske inte nattågen i sig en överlevnadsfråga för Norrland. Det finns ju hyggliga flygförbindelser. Snarare handlar det om ett generellt ointresse och okunskap från stora delar av det Sverige som gränsar till Norrland. Okunskap och ointresse som stundtals övergår i hån och elaka skämt.
”Vi måste se till att de pengar som ska gå till svensk järnväg går där människor bor och där människor reser, och inte till träd i Norrland”, som Kristoffer Tamsons (M) trafiklandstingsråd från Stockholms landsting, sa i somras.
Det är ett sätt att se på Norrland.
Men det är inte det enda.
En lite mer seriös tolkning kan låta så här: Poängen med att staten äger ett tågbolag borde rimligtvis vara att tågtrafik mellan vissa destinationer har ett strategiskt värde och behövs för att kunna nå klimatmål och andra av regering och riksdag uppsatta samhälleliga mål.
Det finns med andra ord många aspekter att ta hänsyn till när Trafikverket nu ska utreda nattågens vara eller inte vara. Men förhoppningsvis kommer de fram till samma slutsats som de flesta boende norr om Dalälven – att nattågen i Norrland ska vara kvar.
För övrigt anser jag att Norrbotniabanan ska byggas – och att den ska byggas nu.