Den som vill kan med inte mycket mer än ett uns av hjärnaktivitet hitta dussintals ”bevis” på att Stockholm ser på Norrland med samma koloniala ögon som Belgien såg på Kongo, Frankrike såg på Algeriet och Storbritannien såg på Indien. Som en avsides belägen region, bra att ha för sina naturtillgångar, men inte mycket att satsa på.
Nu är väl den bilden inte riktigt med sanningen överensstämmande även om bolagens vinster forslas bort, arbetet allt oftare sköts av gästarbetare som inte ger kommunerna några skatteintäkter och så vidare. Men den är samtidigt bra att ha och plocka fram för att påvisa de regionala skillnaderna. En syn på ”Norrlandsfrågan” som delas av bland andra författaren Po Tidholm som i sin bok ”Norrland” menar att det bottnar i upplevelsen av att leva i en koloni inom landet.
Ur den aspekten var Tidningarnas Telegrambyrås (TT) beslut att lämna Norrland, stänga kontoren i Umeå, Sundsvall och Luleå, bara ytterligare ett beslut som bevisar en tes. Efter förändringen kommer TT att ha redaktioner i Stockholm, Göteborg och Malmö, samt i Bryssel. Protesterna har heller inte uteblivit: Publicistklubbens sektion i Norrbotten har gjort det och Umeås kommunalråd Anders Ågren (M) likaså.
Men är det så farligt att TT lämnar Norrland? Enligt redaktionschefen Mats Johansson kommer ju Norrlandsbevakningen inte att minska, bara förändras, skötas på samma sätt som övriga delar av Sverige där nyhetsbyrån inte är representerad på plats. Den inledande frågan är det tidningarna som måste svara på: är man nöjd eller missnöjd med det utbud som TT dagligen levererar? Problemet för de missnöjda medieföretagen är att det saknas alternativ, TT har i praktiken monopol på nationell och internationell nyhetsförmedling sedan FLT (Förenade Landsortstidningar) försvann för tiotalet år sedan.
För en tidning som Norran, som de senaste åren målmedvetet har arbetat med att vässa och utveckla den lokala journalistiken, och presentera nyheterna på olika plattformar, kommer TT;s norrlandssorti knappast att märkas. Vår styrka är och förblir de lokala, nära nyheterna, där finns det i dag ingen som kan slå oss på fingrarna, och håller TT vad de lovar – att Norrlandsbevakningen inte kommer att minska – kommer du som läsare knappast att märka någon skillnad.
Kvar finns då bara själva symbolfrågan. Intressant att notera är att protesterna varit koncentrerade till norra Sverige. Medan övriga Sverige, som är helt beroende av TT för sin Norrlandsbevakning, har varit förvånansvärt tysta. Om det sedan är ett utslag av genuint ointresse för vad som händer norr om Dalälven eller någonting annat osagt.
