När socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven nyligen besökte Skellefteå och Rönnskärsverken tog Linn Andersson, utvecklings- och miljöchef på Boliden Mineral, upp frågan om Norrbotniabanan.
”Om vi vinner valet kommer första etappen av Norrbotniabanan att påbörjas”, blev svaret från S-ledaren. Ett mycket glädjande besked, som följer de rödgröna partiernas vallöfte inför valet 2010, även om detaljerna återstår att presentera. Den borgerliga regeringen har som bekant vänt satsningen ryggen.
Inte ens att EU, som räknar in Norrbotniabanan i det framtida europeiska stomnätet, är beredd att medfinansiera upp till 30 procent, väcker regeringens intresse. I kronor räknat handlar det om ett stöd på upp till sju miljarder kronor för Norrbotniabanan.
Med banan på plats skulle bland annat transportkostnaderna för godstrafiken och koldioxidutsläppen kunna minskas drastiskt, restiderna för persontrafiken skulle kunna halveras. Därtill visar Trafikverkets kalkyl (som gjordes 2010) att de samhällsekonomiska kostnaderna och nyttorna är ungefär lika stora. Men för att påbörja bygget och få del av EU:s medfinansiering behöver naturligtvis även staten bidra. Med Moderaterna som det stora regeringspartiet kommer det inte att bli av. Landets nordligare delar väcker nämligen regeringens fulla intresse först när gruvnäringen ska leverera miljarder, men sällan när investeringar kommer på tal.
Daniel Öhgren, gruppledare för Centerpartiet i Skellefteå, skrev nyligen tillsammans med två andra partikamrater: ”Som förespråkare för Norrbotniabanan är det minst sagt frustrerande att se på när EU på ena sidan öppnar famnen för banan samtidigt som övriga regeringspartier, med Moderaterna i spetsen, agerar bromsklossar.” (Norran 2014-01-08). Även om det har funnits några få engagerade borgerliga politiker, såsom Folkpartiets Gunnar Andrén och centerpartister som Öhgren, är bromsklossen för stor.
Den tidigare C-ledaren Maud Olofsson skriver i sin nyutgivna bok ”Jag är den jag är” om Moderaternas obefintliga intresse för landets nordligare delar. Hon skriver att Fredrik Reinfeldts ”uppfattade allt tal om järnvägar och vägar som landsbygdens sammansvärjning”.
Hennes beskrivning av statsministerns ointresse, eller hennes slutsats; att Moderaternas Stockholmsfokus beror på valtaktik, borde höja få ögonbryn. Så är det. Politik handlar om prioriteringar och valtaktik, och där är Norrbotniabanan helt enkelt inte i blickfånget för alliansen.