Mina föräldrars fackliga engagemang gjorde att vi tvingades fly från Turkiet, där militären hade tagit makten 1980. I Olof Palmes paradis, som mina föräldrar såg Sverige, fick läkare stå i kö precis som andra arbetare. Här hjälpte poliser till under första maj snarare än slog ner demonstranter. Den jämlikhet som av många tas för given är lätt att värdesätta för den som har upplevt motsatsen.
När jag var barn firade vi varken julafton eller ramadan, men första maj var heligt. Numera nöjer jag mig med att vara åskådare. I går talade If Metalls ordförande Anders Ferbe vid Älvsbrinken, efter en fin inledning av SSU Skellefteås ordförande Daniela Bedoya.
Solen sken på de många åhörarna och rätten till arbete dominerade talet. Ferbes kängor mot regeringen som prioriterar att ”den välbeställda medelklassen” får ”billigare tjänstefolk” gick hem. Applåder kom även när han sa att vi borde satsa på att bygga ut Botniabanan i stället för billigare hushållsnära tjänster.
Men det var något som skavde när Ferbe sa att det socialdemokratiska partiet är det enda arbetarpartiet och att regeringsföreträdare har ”en unken människosyn”, när Socialdemokraterna har fört sig allt närmare den förda regeringspolitiken.
Partiets ekonomisk-politiska talesperson, Magdalena Andersson, som la fram skuggbudgeten tidigare i veckan sa att det inte är hennes livsuppgift att höja skatter. Partiet kan mycket väl komma att inte höja arbetsgivaravgifterna för unga, till och med ett femte jobbskatteavdrag kan godtas. Rut-avdraget blir också kvar, om än med halverat tak. Retorik i all ära, men den praktiska S-politiken säger annat.
Talet fick däremot ett lyft när Ferbe tog upp internationell solidaritet med arbetarrörelsen: ”Var helst en arbetare hindras från att organisera sig, var helst kollektivavtal förbjuds, så är den kampen också vår”. Nyligen sköts det på gästarbetare i Grekland. Arbetarna, de flesta från Bangladesh, sköts av arbetsledare vid en jordgubbsplantage för att ha bett om uteblivna löner.
Att påminna om situationen för arbetare i världen är så mycket bättre än att försöka hindra människor från andra länder att komma in på den svenska arbetsmarknaden.
Det hör till att skruva upp volymen på första maj, men retoriken kommer förmodligen att tonas ner inför valet nästa år. Mycket har hänt sedan min familj kom till Sverige 1985; en tredje valförlust mot den borgerliga regeringen vore en mardröm för socialdemokratin. Men i går sjöngs Internationalen vid Älvsbrinken och stämningen lät påminna om fornstora dar.