Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor håller tal på rikstinget i Umeå.
Resan från ett tydligt socialkonservativt parti, med kristen frikyrklig bakgrund, till ett allmänkonservativt dito, à la CDU i Tyskland, har gått väldigt snabbt och smärtfritt.
Sedan Ebba Busch Thor tog över Kristdemokraterna har högersvängarna avlöst varandra. Helgens riksting i Umeå gav klart besked: Busch Thor kan fortsätta den långsiktiga förändringen av partiet. En förändring som egentligen inleddes redan av den förre partiledaren Göran Hägglund när han under Almedalsveckan 2009 återlanserade begreppet ”verklighetens folk”.
Många av besluten på rikstinget kan katalogiseras under rubriken ”hårdare tag”. Några exempel: strängare försörjningskrav vid anhöriginvandring (även ensamkommande unga under 18 år som fått stanna i Sverige och vill ha hit sina föräldrar omfattas av försörjningskravet), godkänt språk- och samhällsprov för permanent uppehållstillstånd och medborgarskap, burkaförbud i offentlig verksamhet och begränsad rätt till offentligt finansierad tolk.
Många av besluten gick partiledningens väg. Ambitionen var att vässa hållningen i frågor som rör migration och integration. Det lyckades man med. Även om det höjdes kritiska röster, inte minst i den heta debatten kring hårdare försörjningskrav vid familjeåterförening, var det partiledningens linje som gick segrande ur de flesta strider.
De omröstningar som Ebba Busch Thor och partiledningen förlorade kunde de ”bjuda på”. Busch Thors ställning inom partiet är utomordentligt stark.
De hårdare försörjningskraven vid anhöriginvandring är en bra illustration på partiets nya profil. För ett parti som bara för något år sedan hyllade kärnfamiljen och försvarade dess värde och betydelse för barns uppväxt är omsvängningen remarkabel. Kommer helt plötsligt, av någon underlig anledning, att tänka på ett klassiskt citat av den amerikanske skådespelaren Groucho Marx: ”Jag håller hårt på mina principer och om dom inte passar er så har jag andra.”
Kristdemokraternas omsvängning, förtydligande, eller vad man nu ska kalla det, inom migrations- och integrationspolitiken har inneburit att det parti som alltsedan starten som Kristen Demokratisk Samling (KDS) 1964 mer eller mindre vandrat i otakt med tiden helt plötsligt vandrar i takt. Utvecklingen i samhället har gått i en riktning som passat partiet väl.
Därmed inte sagt att striden är över. Det finns en betydande minoritet i partiet som vill ha en mjukare linje när det gäller migration och integration. Det bäddar för återkommande strider mellan den gamla, frikyrkliga kärnan och den nya högerkonservativa grupperingen.
Med stabila opinionssiffror har Busch Thor inga större problem med att hantera den splittringen. Betydligt värre för henne blir det den dagen partiet återigen börjar pendla kring riksdagsspärren.
Ebba Busch Thor och partiledningen kan vara nöjd med besöket i Umeå. Busch Thor har fått ett tydligt mandat att fortsätta gå åt höger. Handlingsutrymmet i den riktningen är betydande. Vilket inte minst illustreras av att ett eventuellt samarbete med Sverigedemokraterna inte längre ses som någonting kontroversiellt. Enligt en färsk opinionsundersökning ställer sig till exempel 95 procent av KD-väljarna positiva till att samarbeta med SD (Expressen 21/10 2019).
Ebba Busch Thor har arbetat hårt för att skapa en naturlig position för Kristdemokraterna i ett nytt konservativt block. Det är hon på god väg att lyckas med. Men om svensk borgerlighet behöver ytterligare ett parti som springer i Jimmie Åkessons fotspår är en helt annan sak.