FOTO: PONTUS LUNDAHL/TT
Ännu en bärsäsong är över, ännu en säsong kantad av undermåliga boenden, bussar med körförbud och plockare som inte fått ut sina pengar. Många är desperata, vågar inte, kan inte, åka hem tomhänta och skuldsatta. I lördags avled en thailändsk bärplockare i Umeå efter att tidigare i veckan försökt ta sitt liv.
Människan har plockat svampar och bär i urminnes tider, levt på vad skogen har att erbjuda. Ännu min egen föräldrageneration traskade gladeligen ut i skogen varje höst, plockade svamp och bär, saftade och syltade, det som blev över såldes. Men tiderna har förändrats. I dag har besöket i bärskogen ersatts av ett i snabbköpet.
Bärindustrin har blivit en miljardindustri, enligt vissa beräkningar omsätter den årligen runt två miljarder kronor. Och där det finns stora pengar brukar det också finnas mindre nogräknade personer. De bärplockare som protesterat på en parkeringsplats i Umeå i två veckor tvingades till slut åka hem utan sina pengar. Var och en måste nu lämna in en personlig stämningsansökan mot bemanningsföretaget i Thailand, som dock anser sig ha fullgjort sin del av avtalet.
Nu har regering och bärföretag ett knappt år på sig att stärka bärplockarnas ställning, att försöka komma åt branschens mindre nogräknade aktörer, de oseriösa lycksökarföretagen som nästan alltid hittar kryphål i lagstiftningen.
Att bärplockare tvingas leva och arbeta under vidriga förhållanden är bara en del av problematiken. En annan är att Sverige börjar få dåligt rykte. TLC (Thai Labour Campaign) rankar Sverige som näst sämsta land att plocka bär i, ungefär sex av tio bärplockare återvänder skuldsatta, vissa av dem för resten av livet. Samtidigt förutsätter vi konsumenter att det ska finnas blåbärs-, hjortron- och lingonsylt i affären. Vill det sig illa är det en ekvation som snart inte längre går ihop. Dåligt rykte, färre plockare, mindre och dyrare sylt.
Att det finns skurkar inom alla branscher, där det finns pengar att tjäna, är någonting som hela samhället har att förhålla sig till. Bäruppköparna skulle kunna vara mera nogräknade med vem de köper bär av; finns det kollektivavtal, är boendet okej, får plockarna sina pengar som de ska? Någonting för bärbranschen att fundera på är möjligheten att införa en kvalitetsmärkning på syltburken som garanterar att allt har gått juste till.
Det är förvisso ingen garanti för att enskilda bärplockare inte kommer i kläm. Men en sådan märkning, i kombination med att vi konsumenter tar vårt ansvar och handlar juste, hade kunnat minska risken för händelser liknande de i Umeå, de om vi kunnat ta del av de senaste veckorna.