Att gå igenom pärmar med ansökningar om gamla kommunala föreningsbidrag är en diger uppgift. Då är det bättre att öka kontrollen i framtiden.
Det som är gjort är gjort och kan inte göras ogjort.
Har föreningar och organisationer med extremistiska kopplingar och tendenser fått kommunala bidrag – så har de fått det. Det borde de självklart inte ha fått. Det kan de allra flesta vara överens om. På den punkten råder det ingen tvekan. Frågan är bara vad som är att föredra; att gräva i dunkel dåtid, eller öka kontrollen i framtiden.
Med återställd blodsockerhalt, efter lunchens inmundigande, tog kommunfullmäktiges ledamöter sig an sammanträdets stora tvistefråga.
Ärende 27: Motion av Andreas Löwenhöök (M) om att genomföra en utredning kring kommunens föreningsbidrag.
En fråga där degen är lika sur som bänken är lång. En fråga som blivit en prestigefråga.
Så här är det: Moderaterna vill ha en utredning som ska ”granska och kartlägga vilka kommunala bidrag som gått till föreningar och organisationer med extremistiska kopplingar och tendenser de senaste fem åren”, för att citera kommunstyrelsens protokoll.
Det vill inte den socialdemokratiskt ledda majoriteten ha.
Moderaterna vill också att kommunstyrelsen ”ska få i uppdrag att, med denna utredning som grund, återkomma med förslag på förändringar av rutiner och riktlinjer, som säkerställer att föreningar och organisationer med extremistiska kopplingar inte får bidrag av kommunen”, för att fortsätta citera kommunstyrelsens protokoll.
Det vill inte den socialdemokratiskt ledda majoriteten ha. Den tycker att det räcker med att ”samtliga nämnder som hanterar ärenden om föreningsbidrag erinras om vikten av att föreningar som beviljas bidrag följer gällande bidragsnormer.”
Man kan väl säga så här: Den här motionen borde aldrig behövt skrivas. Det är en självklarhet att de föreningar som får kommunala bidrag följer kommunens riktlinjer till punkt och pricka.
Och då handlar det inte bara om föreningar som misstänks för extremistiska kopplingar och tendenser. Det handlar i precis lika hög grad om att de aktiviteter som föreningar sökt och fått bidrag för verkligen genomförs. Eller att det inte fuskas på annat sätt. Kommunens kontroll måste vara så omfattande och noggrann att föreningar inte lockas till ”övertramp”.
Ett på förmiddagen rätt debattsömnigt gäng kommunfullmäktigeledamöter vaknade plötsligt till liv. Det debatterades flitigt, och det replikerades oförtrutet. Det drogs ”rasistkort”, allehanda ordval kritiserades. Det tog i runda slängar en timme innan ordföranden Daniel Ådin (äntligen tyckte nog många) kunde slå klubban i bordet.
För det här är en debatt i repris, med argumentering i repris och med ”expertutlåtanden” i repris.
Trots alla om, men och kanske, hur definierar man till exempel ”extremistiska kopplingar och tendenser” i en kommunal kontext, är det här en viktig motion. Kommunens pengar ska gå till rätt ändamål, till rätt mottagare.
Nu är det bara att hoppas på att de många och långa debatterna om kommunens föreningsbidrag bidrar till att kommunen tar problematiken på allvar. Eller rättare sagt på än större allvar.
Frågan är om stadens socialdemokrater vill inse vidden av problemet. Då hade man kanske kunnat säga ja till ”förslag på förändringar av rutiner och riktlinjer, som säkerställer att föreningar och organisationer med extremistiska kopplingar inte får bidrag av kommunen”. Det är det som är det viktiga. Och att det inte fuskas på annat sätt.