Alla som blev förvånade över att kulturhuset blir betydligt dyrare än först beräknat räcker upp en hand.
Förmodligen var det inte många händer som åkte upp. Det hör nämligen till att stora projekt inte håller budget. I fallet med kulturhuset i Skellefteå har kostnaden skenat iväg med 120 miljoner kronor redan innan första spadtaget är taget. Prisökningen var väntad, enligt kommunalrådet Lorents Burman (S).
Det finns tre huvudanledningar till fördyringen: Byggindex har räknats upp, det är dyrt att bygga i högkonjunktur, arkitektbyråernas kostnadskalkyler brukar sällan pricka rätt och slutligen har kommunens tjänstemän och politiker uppenbara problem med att värdera anbuden och analysera vad saker och ting kostar.
Vad reformfienderna och nejsägarna i Sverigedemokraterna vill med kulturhuset är väl känt. De vill inte att det första spadtaget överhuvudtaget ska tas.
Nu börjar även Moderaterna vackla, inte inför själva kulturhuset som sådant, utan inför kostnaden. De vill inte att budgeten ska räknas upp med byggindex, utan bara med konsumentprisindex, som mäter prisutvecklingen för hela den privata konsumtionen. När Sverige har rekordlåg inflationstakt.
När kommunstyrelsen diskuterade förslaget till investeringsbudget yrkade Moderaterna att de 70 miljoner kronor som sedan tidigare finns avsatta till kulturhuset inte används utan i stället återförs till kommunens lador. Det innebär i klartext att M accepterar en fördyring på 50 miljoner kronor – med inte på 120.
Om det sedan handlar om ren och skär populism, i takt med att kritiken mot kulturhuset blivit alltmer högljudd, en uppriktig omtanke om kommunens ekonomi, eller om det handlar om det rykte som alltmer frekvent florerar på staden, att Moderaterna är splittrade i kulturhusfrågan, är svårt att säga.
Till Norran (10/5 2017) säger i varje fall Moderaternas gruppledare Andreas Löwenhöök: ”Främst kanske man kan minska ytorna. Men i värsta fall får man också ha en enklare utformning.”
Det vill säga: M vill inte längre se det kulturhus förverkligat som vann kommunens arkitekttävling. Får Moderaterna mot förmodan igenom sitt yrkande kommer det i princip att betyda ett helt annat kulturhus. I värsta fall kan besparingsförslagen bli rent kontraproduktiva och kulturhuset i sin förlängning bli dyrare att driva.
Det är väl lite väl sent att tänka på att sänka kulturhusambitionerna nu.
Man kan säga mycket om kulturhuset som sådant. Det finns fortfarande många frågetecken att räta ut. Ibland får man känslan av att Skellefteå med ordet kulturhus vill dölja att man egentligen vill bygga någonting annat: ett konferenscenter med hotell och kommersiella lokaler där även kulturen ska få plats.
Att Skellefteå Konsthall, Museum Anna Nordlander, biblioteket och Västerbottensteatern ska in i det nya kulturhuset är redan bestämt. Liksom att Sture Meijer-samlingen stannar kvar på Nordanå, att enligt konstnärens eget önskemål.
Vilken roll den föreningsdrivna kulturen ska ha är däremot oklart. En förutsättning för ett rikt kulturliv utanför konsthallarna, biblioteket och teatern stavas pengar.
Det kommande kulturhusbolaget, där kulturen enligt uppgift inte kommer att få majoritet i styrelsen, behöver ta sig en rejäl funderare kring bland annat differentierade hyror och kommande budgetberedningar behöver skjuta till mer pengar till kulturnämnden för att de i sin tur ska kunna se över bidragen till föreningarna.
Några frågor är besvarade, andra förblir obesvarade ett tag till.
Men en sak är i varje fall säker: Moderaternas utspel kring kulturhuset har inte gjort det hela enklare.
