Anna Kinberg Batras barska kritik av rikspolischef Dan Eliasson kan leda till att han får behålla jobbet. Foto: Jonas Ekströmer/TT
Den som följt nyhetsrapporteringen kan inte ha undgått att notera att svensk polis är i kris.
I resursbristens spår läggs ärenden på hög eller avskrivs, trafikövervakning, brottsförebyggande arbete och annat som inte är att betrakta som akut polisarbete prioriteras ned och utryckningstiderna är stundtals längre än vad som önskvärt är.
Allmänhetens förtroende sviktar.
Lägg därtill att Dan Eliassons framtid som rikspolischef blivit ett slagträ i den politiska striden om poliskrisen.
Moderatledaren Anna Kinberg Batra går hårt åt polischefen. I sitt jultal krävde hon Dan Eliassons avgång och har stöd av Liberalerna och Kristdemokraterna.
Vilket förmodligen fått inrikesminister Anders Ygeman (S), som är högste ansvarige politiker för polisens göranden och låtanden, att härskna till.
– Här ska inte någon ledare för oppositionen komma och säga när, var och hur regeringen avsätter en generaldirektör, lär han ha muttrat.
Samtidigt som han själv för några veckor sedan sa att regeringen förväntar sig bättre resultat.
Men innan dess hade han ökat polisens budget med några miljarder kronor.
Vill man så kan man tolka det som att inrikesminister Ygeman visar handlingskraft. Ett strilande pengaregn är i stora drag samma taktik som Alliansen använde sig av under sina år vid makten.
Men i stället för att regering och opposition tävlar om att ge polisen mest pengar borde de ställa sig frågan: Är mer pengar svaret på polisens problem?
Inte nödvändigtvis.
På kort sikt löser mer pengar inte polisbristen i Norrlands inland, när det ändå inte finns några nya poliser att tillgå.
På det lokala planet är situationen i Malå och Norsjö hanterbar, inte katastrofal, men kunde vara bättre, medan Arjeplog har enorma problem.
När utbildningsplatser står tomma till ett bristyrke är det någonting som är grundläggande tokigt.
Ja, polisyrket är otacksamt, för få poliser gör att de känner att de inte räcker till, några möts av spottloskor, andra av stenkastning. Enskilda poliser vittnar i sociala medier om en svår arbetssituation och en svag ledning. Poliser säger upp sig.
Men bortom sådana saker som att jobba för en blygsam lön i ett utsatt arbete, svårigheter med att fylla platserna på polisutbildningarna, inte minst med de rätta personerna, en dåligt förankrad omorganisation och en hel del annat finns det politiska käbblet.
Vilket inte på något sätt gör det lättare för Dan Eliasson och kompani att reda upp situationen.
Minns att det var Alliansregeringen som tog beslut om omorganisationen av polisen. Men minns också att även Socialdemokraterna stod bakom.
Moderatledaren Anna Kinberg Batras utspel lär inte ha bidragit till ett förbättrat politiskt samtalsklimat kring polisens kris – snarare tvärtom. Den typen av krav från oppositionen brukar få motsatt effekt.
Det behövs fler poliser och det behövs en effektivare polis. Det ansvaret ligger ytterst på regeringen och inrikesminister Anders Ygeman. Snart måste han agera och ge svar på frågan som så många ställer sig: Är Dan Eliasson rätt man för jobbet?
Dagens situation är ohållbar. Polisens omorganisation är ett fiasko. Det är inte rimligt att medborgare kommer i kläm för att polisen inte klarar av sina arbetsuppgifter på ett tillfredsställande sätt.
