För ett år sedan var Kristdemokraterna uträknat, opinionssiffrorna usla. Men likt den golvade boxaren reste man sig på nio. I dag är KD Sveriges femte största parti.
Oavsett vad man tycker om Kristdemokraternas alltmer konservativa hållning är det svårt att inte låta sig imponeras av partiets resa. KD hittade någonting i valrörelsen.
En nyckelhändelse var när Ebba Busch Thor utmanade S-ledaren Stefan Löfven i en TV-debatt om sjukvården. Och vann. Bit för bit plockade hon över sjukvårdsfrågorna från S till KD.
Budskapet var enkelt: Sjukvården håller inte vad den lovar. Vilket i varje fall till vissa delar är sant. Se bara på hur illa landstingen/regionerna klarar tidsgränserna inom vårdgarantin.
Kristdemokraterna seglar i medvind. När partiet i helgen höll kommun- och landstingsdagar i Örebro hälsades Ebba Busch Thor nära nog som en frälsare av 1 200 partivänner.
Nu går det lätt, och det mesta blir rätt. Närmare hälften av väljarna tycker till exempel att KD:s beslut om att samtala med SD var bra. 40 procent anser att det var dåligt. Det visar en Demoskop-mätning som Expressen beställt. Den interna kritiken mot det kontroversiella klivet är nedtonat, men finns där. Profilerade kristdemokrater som Jakob Forssmed och David Lega är kritiska.
Först sjukvården, sedan samtal med Sverigedemokraterna. Nästa stora KD-fråga handlar förmodligen om hur våld i nära relationer ska kunna motverkas och hur fler sexualbrott ska kunna utredas. Även det frågor som ligger helt rätt i tiden i efterdyningarna till #metoo-rörelsen.
Bland förslagen finns lönebonus till pensionerade utredare, som återgår i tjänst, och slopad sekretess mellan socialtjänsten och psykiatrin om det finns misstankar om våld i nära relationer.
Man skulle till och med kunna förledas tro att KD:s framgångar till viss del är en följd av att allt fler tycker det är viktigt att samhället bygger på kristna värden. Vid förra valet svarade 20 procent att det var viktigt, i det senaste valet var de dubbelt så många.
Men nu är det inte så. Magnus Hagevi, professor i statsvetenskap vid Linnéuniversitetet i Växjö, konstaterar att det inte handlar om någon religiös väckelse. Det är i stället de religiöst passiva, det vill säga de som aldrig går i kyrkan och inte heller tillhör något samfund, som återupptäckt de kristna värdena. Hur nu de ska definieras? Men det sammanfaller med åsikten att invandringen, framför allt den muslimska, ska stoppas. Medan Svenska kyrkan talar om kristna värden i inkluderande termer är det uppenbart att allt fler talar om dem i en exkluderande kontext.
I och med förhandlingar, inte bara samtal, med Sverigedemokraterna har KD valt den exkluderande tolkningen av de kristna värderingarna.
Den förre KD-ledaren Göran Hägglund talade om ”verklighetens folk”. Det är de allra flesta människor i vårt land, som lever ett strävsamt liv, förtydligade han senare i SVT-programmet ”Nyfiken på partiledaren”. I Ebba Busch Thors värld har de blivit ”snittsvenskar”. Inte lika snitsigt formulerat, men en tydlig vink om vilka väljargrupper som KD ämnar att satsa på. Besvikna medelklassväljare som funderar på om dagens politik och politiska landskap är det bästa för Sverige.
Ebba Busch Thor är också den inom högern som både retoriskt och politiskt lyckats bäst med att följa med dit de konservativa väljarna går. Med en nyanländ förmåga att kunna svara på de frågor som många väljare ställer, och tycker är viktiga, torde Kristdemokraternas uppgång långt ifrån vara slut.