Foto: J David Ake/AP Photo/TT
Det sägs ibland att en av de allra äldsta politiska konflikterna är den mellan stad och land.
Med längtande blickar ser landsbygdens folk på storstadens utbud och möjligheter, medan stadens folk ser på landsbygden som en åldrande, klagande, bidragsberoende och handlingsförlamad del av Sverige.
Boende ”norr om Dalälven” har fått stå ut med mycket dumheter genom åren. Från friherren von Schulzenheims ”Icke tjänar det till något att lägga järnvägar tvärs öfver dessa berg och floder, upp- och utför höga backar och öfver stora, dyrbara broar för att erhålla några lass smör och ripor” till trafiklandstingsrådet Kristoffer Tamsons (M) ”vi måste se till att de pengar som ska gå till svensk järnväg går dit där människor bor och där människor reser, och inte till träd i Norrland.”
Smör, ripor och träd, i överförd mening livsmedelsindustri, turism/rekreation och basindustri, är viktiga ingredienser för Sverige. Men för att dessa näringar ska fungera måste inte bara varor och tjänster utan också människor kunna förflytta sig. Där avstånden är stora förflyttas människor snabbast och enklast med flyg.
På tal om avstånd så är det någonting som kontinuerligt tycks öka mellan regeringen och landets invånare, särskilt de som bor utanför storstadsområdena.
Flygskatten har utvecklats till den sämsta sortens rödgröna plakatpolitik. Den försämrar svensk konkurrenskraft och ökar klyftan mellan stad och land, konstaterar Stockholms handelskammare i en färsk rapport, och menar att flygskatten riskerar att leda till att sju flygplatser i Sverige läggs ned. 25 000 jobb skulle vara hotade.
Enligt handelskammarens utredning är den statliga utredningen bristfällig i sin analys av konsekvenserna för jobb och näringsliv. Lägg därtill att 126 av de 156 remissinstanser som kommenterat flygskatten är i varierande tonläge kritiska till förslaget.
Skellefteås kommunalråd Lorents Burman (S) är också bekymrad. Vid senaste kommunfullmäktige berättade Burman att han gjort vad han kunnat göra för att övertyga regeringen om flygskattens negativa inverkan på en kommun som Skellefteå. En annan socialdemokrat, Luleås kommunalråd Niklas Nordström, konstaterar att ”vi måste betala genom att fortsätta flyga.” (Dagens Nyheter 17/3 2017)
Hans beskrivning ligger väldigt långt ifrån den som finansminister Magdalena Andersson (S) gav uttryck för i samband med att regeringens utredning lades fram. Hon menade bland annat att en flygskatt slår ”mest mot höginkomsttagare i Stockholm” och att den har ”en bra fördelningspolitisk profil”. (Expressen 24/2 2017)
I sin blogg på länskollegan Västerbottens-Kuriren skriver Umeås kommunalråd Hans Lindberg (S) om finansdepartementets förslag om att fler företag ska kunna få nedsatt arbetsgivaravgift när de anställer sin första medarbetare. Han kallar upplägget för befängt: ”Det låter ju vid första anblicken bra men när man läser vidare inser man att förslaget möjliggörs genom den skatt på flygresor som just nu bereds. Man tar sig för pannan!”
Alliansen hotar med misstroendeförklaring om regeringen lägger fram tre omstridda skattehöjningar i höst: flygskatten, de nya 3:12-reglerna för småföretag och att fler ska betala statlig inkomstskatt.
Nu är det bara för regeringen att göra sitt val. Fortsätta driva plakatpolitik av värsta sort, ett förslag om en flygskatt som bara marginellt påverkar utsläppen, och riskerar att kapa viktiga förbindelser mellan landsändar, eller inse att det inte är en speciellt bra idé, och dra tillbaka förslaget.