FOTO: HASSE HOLMBERG/SCANPIX
Nedräkningen har börjat, mejlboxen fylls av debattartiklar, intresseorganisationer spottar ut undersökningar i imponerande takt, alla tycks ha någonting att säga, ingen vill tiga i tider som dessa. Veckan innan Internationella kvinnodagen (infaller nu på fredag) tycks det finnas många dåliga samveten som behöver lappas och lagas. Tänk om samma energi och skrivarlust hade kunnat komma jämställdhetsdebatten till del även under resten av året. Då hade förmodligen många av dagens jämställdhetsproblem varit lösta. Och det helt utan att regering och riksdag hade behövt hota med könskvoteringar, och behöva införa olika former av jämställdhetsbonus.
I helgen drabbades Moderaterna av beslutsångest, eller rättare sagt, partiet presenterade resultatet av en längre tids sådan. Illvilliga kritiker hävdar dock att vad det egentligen handlar om är ytterligare ett utslag av ren och skär populism. Hur som helst: partiet har svängt, man vill inte längre att lagen om valfrihet blir obligatorisk. Arbetet för bättre välfärd är betydligt angelägnare än frågan om driftsformer eller vem som är huvudman för vård, omsorg och skola, skriver partiet i sin nya välfärdsrapport. Med det konstaterandet slår Moderaterna in en öppen dörr som aldrig funnits där, om du förstår vad jag menar.
Självklart är kvaliteten i vård, skola och omsorg viktigare än vem som utför tjänsten. Det börjar så sakteliga växa fram en konsensus kring att vården och omsorgen varken är bättre eller sämre när den utförs i privat regi, jämfört med offentlig. Därmed inte sagt att det inte finns andra problem: kvaliteten riskerar att åsidosättas när kommunerna pressar priserna (du får alltid vad du betalar för), för att inte tala om några av de stora vårdkoncernernas påhittighet när det gäller att betala så lite skatt som möjligt i Sverige. Mot detta, och ett par andra mer eller mindre knepiga omständigheter, står mångas önskemål om att själva få bestämma över sina liv, var, när, hur och vem som ska vårda när den dagen kommer.
Det finns ytterligare ett perspektiv på Lagen om valfrihetssystem (LOV) som handlar om att på en mängd olika plan arbeta för ett mer jämställt samhälle. I skuggan av de stora vårdkoncernerna finns otaliga små vård- och omsorgsföretag, många av dem drivs av kvinnor, många med en övervägande del kvinnligt anställda, som tillsammans ingår som en viktig del i det företagsamma Sverige. Det är en aspekt Moderaterna förmodligen glömde när man sa nej till obligatorisk LOV. Att man sedan gjorde det samma vecka som Internationella kvinnodagen infaller gör utspelet än mer problematiskt. Valfrihet och kvinnlig företagsamhet är inga dåliga saker.
