Foto: Scanpix.
Medan många av oss hade en trevlig augustilördag hölls två pojkar fast och brändes på ryggen med ett strykjärn av ett gäng äldre elever på internatskolan Lundsberg. ”Man får mer betrakta det här som en olyckshändelse”, säger Ulf Rehnmark, ledamot i skolans styrelse.
Så brukar det låta. Att det är en olyckshändelse, eller som Rehnmark även säger: ”Det jag har hört är att det inte är en medveten handling som syftar till att göra våld på någon enskild. Det är mer ett pojkstreck.” Så svarar en vuxen som inte har det grova brottet mot två pojkar i fokus.
Det är långt ifrån första gången elever på Lundsberg utsätts för pennalism, tvärtom har många vittnat om kulturen av ”kamratfostran” som går ut på att äldre elever utnyttjar och bestraffar de yngre. Hur märkligt det än kan låta finns det föräldrar som lägger så stor vikt vid att deras barn skolas in i överklassmiljöer att de skickar barnen, och betalar stora summor i skolavgifter för det, till internat där elever gång på gång visar sig fara illa.
Att det förekommer mobbning och pennalism på alla slags skolor förnekar ingen, men det är sällan man hör upprepade vittnesmål om att skolledningar ser mellan fingrarna på ”traditioner” som pennalism och sexuella trakasserier. På internatskolor slipper barnen inte ens sina plågoandar efter skoltid.
Riksinternatskolor som Lundsberg ges tillstånd av regeringen och med hjälp av statsbidrag bidrar vi till skolor där elever isoleras och trakasseras. De två brännskadade pojkarna lär knappast vara de sista som råkar illa ut på skolan.
Politiker måste erkänna att vuxnas önskemål ibland krockar med barns bästa, det finns det fler exempel på än landets tre riksinternatskolor. Plymouthbröderna, en kristen sekt, har visat sig isolera elever från omvärlden genom litteraturcensur och genom att förbjuda av radio, internet med mera. På muslimska Römosseskolan visade sig lärare ha slagit elever enligt Skolinspektionen.
Kan ett samhälle verkligen acceptera att barn fostras till sadister? Den frågan ställer Jakob Lindén, tidigare elev på Grennaskolans internat, och vittnar om misshandel och rädsla under sin skoltid. Frågan är i högsta grad relevant.
Skolan är för många barn den plats där de får tillfälle att träffa barn med annan bakgrund, lära sig saker som de annars inte får möjlighet till. I skolan ska barn känna trygghet och ges möjlighet att välja sina egna vägar. På skolor som Lundsberg sker det motsatta.
Att det finns föräldrar och skolledningar som accepterar en skolmiljö där barn riskerar allvarliga skador är inget skäl för samhället att göra det.