Foto Anders Wiklund / TT
”All publicitet är bra publicitet” sa hiphopbandet Kartellens sångare Sebbe Stakset i en intervju, efter att han hade twittrat att han ville tortera Sverigedemokraternas partiledare.
De senaste dagarnas debatt, om huruvida det kontroversiella hiphopbandet ska få spela på Peace & Love–festivalen eller inte, har onekligen gett publicitet. Det hela började med att festivalarrangörerna bjöd in bandet för att spela.
Sedan ångrade de sig när Dalarnas Tidningar ville dra sig ur som sponsor, för att strax därefter ångra sig igen och åter be Kartellen spela. Sebbe Stakset får därmed behålla sin bad boy–image, samtidigt som bandet välkomnas. Det måste ändå kallas lyckad publicitet.
Debatten sätter ljus på några principiella frågor. Det har sagts att det vore censur, emot yttrandefriheten, att inte låta Kartellen få spela. Då glömmer man att yttrandefrihet inte innebär rätten att få medverka i ett särskilt forum.
Och vem får säga vad? Det ligger det i hiphopens natur att tänja på gränserna; konsten måste få provocera och få vara opolerad. Men Kartellens vänner ser lite väl lättvindigt på att Stakset har uttryckt sig homofobiskt och grovt sexistiskt. Hur kommer det sig?
En tredje fråga är vad sponsorer behöver ställa upp på. Sponsorer väljer givetvis vad de vill förknippas med och inte. Om arrangörer, eller sponsorer, däremot har kommit överens med ett band, bör de stå upp för sitt beslut även när det blåser.
Ledningen för Peace & Love har en del att lära. Först bokade de Kartellen, trots att de inte kan ha missat vad bandet står för. Sedan, när en sponsor ville dra sig ur, ifrågasatte de plötsligt Kartellens värdegrund och avbokade bandet. När de märkte av protesterna från andra artister med flera ändrade de sig igen – och skyllde på Dalarnas Tidningar.
Styrelsen för festivalen borde givetvis ha sagt som det är: Peace & Love har inga större problem med Kartellens politiska ståndpunkter.
I ett senare av Kartellens musikvideor får man se autentiska klipp när vänsterextrema Revolutionära Fronten slår sönder bilar och hugger yxor i meningsmotståndares dörrar. Sebbe Stakset drar sig inte för att yttra hot.
En del, däribland jag själv, provoceras av våldsromantiken. Andra tycker tvärtom att våldet är bra och nödvändigt. Peace & Love hade kunnat ta ställning i en av våra mest intressanta politiska debatter. I stället väljer de att kalla våld för fred, och hat för kärlek.
Om de inte hinner byta åsikt igen, vill säga.