Gårdagens partiledardebatt, den sista för våren, tog ordentlig fart redan från start. Det märks att partiledarna förbereder sig på valår. Trots att mycket är förutsägbart – frågor som rör jobben och skolan tar stor plats, höger-vänster intar sina positioner och Jimmie Åkesson (SD) pratar i princip bara om invandring – märktes en ny glöd i replikskiftena.
Inledningsvis kritiserade Mikael Damberg (S) regeringen för den höga arbetslösheten. Visserligen saknar Damberg Stefan Löfvens tyngd, men han är en vass motpart till Fredrik Reinfeldt (M) i partiledardebatterna, som Löfven inte kan delta i eftersom han inte sitter i riksdagen.
”Vi har lyssnat till statsministern som relativiserar arbetslösheten. Han låter lite som Göran Persson 2006”, sa Damberg. Bilden av Reinfeldt som idélös och misslyckad i jobbfrågan har fått spridning, något som moderaternas dalande opinionssiffor under det gångna halvåret vittnar om. Tidigare brukade finansminister Anders Borg (M) framgångsrikt kunna upprepa att regeringen har skött sig väl i tider av ekonomisk kris, nu får alliansen allt oftare försöka förklara ökade inkomstskillnader.
Längre in i debatten följde en rad nålstick åt alla håll och kanter från Reinfeldt, han fick bland annat applåder när han angrep Miljöpartiets Åsa Romson för att föredra Kinas klimatpolitik framför Sveriges. Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt kritiserade engagerat vinster i välfärden och är – likt partikamraterna i Skellefteå – sällan rädd för ideologisk debatt.
Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson försökte, som alltid, få debatten att handla om invandring, kravallerna i Husby och andra socialt utsatta förorter. Reinfeldt bjöd då på följande: ”Vi vill få in utrikesfödda på arbetsmarknaden, SD vill få ut de utrikesfödda.”
Tidigare i veckan kom även ett tydliggörande från Reinfeldts sida i en intervju i Expressen. Han sa att han inte tänker stå i vägen för oppositionens rödgröna partier om de blir större än allianspartierna, och förväntar sig samma löfte tillbaka, för att på så sätt hindra Sverigedemokraterna från att få inflytande.
I samband valet 2010 antog många att de etablerade partierna sakta men säkert skulle tona ner motståndet mot SD, som efter valet fick en vågmästarroll. Så här inför nästa mandatperiod kan vi se att närmandet till SD har uteblivit. Satsministerns motstånd mot partiet går inte att ta miste på.
I höst kommer budgetar och skuggbudgetar att läggas fram, argument vässas och skjortärmar kavlas upp. I går höjdes temperaturen en bra bit.