Kyrkovalet närmar sig och de partier som ställer upp försöker få väljarna att gå och rösta. Bättre vore om de en gång för alla lät kyrkovalet vara i fred.
Som ickekristen, och inte religiös, har jag svårt att ha synpunkter på allt vad kyrkan har för sig. Det är helt enkelt inte min ensak. Jag har däremot gott om åsikter om var gränsen mellan politik och religion går i olika frågor, men i övrigt är det lika främmande att ha åsikter om kyrkovalet, som det är att ha åsikter om vilka som bör företräda något av Skellefteås hockeylag.
Kyrkan är, så att säga, något annat än politiska församlingar som kommunfullmäktige, och därför borde partierna respektera att kyrkan och staten, åtminstone formellt, är separerade sedan 2010. Ändå håller sig Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna sig krampaktigt kvar, av ren vana – och för att få inflytande. Moderaterna låter kyrkovalet vara. En mellanväg är att som Folkpartiet låta nomineringsgrupper ta hand om kyrkovalet medan partiet som sådant håller sig undan.
Partiernas försök att locka väljare till kyrkovalet är talande i bristen på partipolitiskt innehåll. Här i Skellefteå har Socialdemokraterna ett dokument på sin hemsida, med rubriken ”Skelleftesossarnas syn på valet till kyrkan 15/9”. Där står det att partiet vill ”prioritera människor framför byggnader”. Kommunalrådet Lorents Burman vill bland annat att kyrkan ska ”tillgodose människors behov och lika värde och arbeta för internationell solidaritet och rättvisa”.
Centerpartiet, som här och i övriga Sverige, har svårt att låta bli kyrkovalet, vill å sin sida verka för att ”Svenska kyrkan i sitt internationella arbete blir en ännu tydligare kraft för fred, försoning, rättvisa och hållbar utveckling”. Partiledaren Annie Lööf vill även ”se nya satsningar på vindkraft och fler solceller glimra på kyrkotaken”.
I ett ögonblick av gudomlig klarsynthet skulle man kunna få för sig att det hela inte handlade om ett stundande kyrkoval – utan om ett svenskt mästerskap i floskler.
Det tillfälliga engagemanget för kyrkan, varje gång det närmar sig val, skorrar falskt. Stefan Aro, präst i Övertorneå, säger till Norrländska Socialdemokraten (2013-09-03) att partipolitiken håller Svenska kyrkan i sitt grepp: ”I Kyrkomötet diskuteras saker öppet, men när man sedan kommer till beslut har allt bestämts bakom kulisserna. Alla ska rösta efter partipiskan”.
Det är lätt att förstå att politiska partier på olika sätt vill komma åt makt. Men kyrkan med dess troende och aktiva medlemmar förtjänar bättre än partipolitikens piskor.