FOTO: ADAM IHSE/TT
På väg hem från de kommun- och landstingspolitiska dagarna (och superval-kickoff) i Göteborg fick de tillresta kristdemokraterna någonting att glädja sig över. Enligt Svensk väljaropinion, en sammanställning som Novus gjort av de stora opinionsinstitutens mätningar för Ekot, klarar Kristdemokraterna fyraprocentsspärren, landar på fyra procent, prick.
Å andra sidan: I DN/Ipsos marsmätning ligger Kristdemokraterna på 3,7 procent, det är sjätte månaden i rad som partiet inte klarar riksdagsspärren, och hos TV4/Novus ligger KD fortfarande kvar under fyraprocentsspärren, trots en liten ökning. Siffror som väl speglar partiets utsatta position som ett av två svenska lindansarpartier.
I år fyller Kristdemokraterna 50 år.
I år kan också Göran Hägglund fira tio år som partiledare. Det var många som redan för tio år sedan sa att det skulle bli omöjligt att efterträda den omåttligt populäre Alf Svensson. De fick rätt. KD har backat, och backat, och backat, fyra val i rad. Men att lägga skulden på Hägglund är att förenkla verkligheten. Snarare handlar det om ett parti på desperat jakt efter en profilfråga som kan ge lite fast mark under fötterna. Det är en jakt som varken alltid eller nödvändigtvis leder dem rätt.
KD fortsätter att jaga. I sitt inledningstal konstaterade Göran Hägglund att ”i dag precis som i går står vi som ett värn framför alla de ömtåliga men viktiga värden som håller samman samhället. Som hotas av liberal och socialistisk radikalism och individualism”. Men värderingar och de mjuka värdena är ingen valvinnande fråga.
Speciellt inte så länge det handlar om värderingar som en majoritet av svenska folket inte delar, värderingar där en generell moralkonservatism blandas med ett för partiet besvärande abortmotstånd och stundtals rätt sunkiga åsikter i hbtq-frågor. Det är åsikter som förmodligen skrämmer bort fler väljare än vad det ger.
Lägg därtill till ett partinamn som refererar till den religiösa världen och religiösa värden och som gör det svårt, för att inte säga omöjligt, för många sekulariserade väljare att rösta på KD. Du behöver inte vara kristen för att rösta med Kristdemokraterna, men visst underlättar det.
Vad KD kan hoppas på är att trianguleringen (att sno andras idéer och politik) och det politiska taktiserandet fortsätter, att Moderaterna och Socialdemokraterna fortsätter närma sig varandra. Då kan inte bara KD växa, utan även alla andra partier som marginaliserats i skuggan av de två stora. Men då handlar det också att vara tydliga med vad man vill. Med det i åtanke är kanske utgångsläget inför valen inte helt hopplöst.