FOTO: BEBETO MATTHEWS/AP PHOTO
Jag var 15 år när jag för första gången fick en faktabrosychyr om p-piller i händerna, 16 när ungdomsmottagningen gav mig ett recept. Jag mådde illa varje morgon i tre månader, sedan fick jag byta sort. Det blev bättre, men inte bra. Jag fortsatte ta dem ändå, i flera år. Jag trodde det skulle vara så. Sjukvården försäkrade mig nämligen om att det var ”normalt”.
P-piller skrivs idag ut mot lite allt möjligt: mensvärk, oregelbundna blödningar, pms, befruktning. Det är inte ovanligt att man trugas på dem redan som mycket ung, tillsammans med en sådan där faktabroschyr som jag fick, och som egentligen kommer från läkemedelsföretagen själva. Den som googlar på ”p-piller” eller ”p-piller biverkningar” får upp preventivmedel.nu som första träff. Sajten tillhör ett läkemedelsföretag men är utformad som vore den en neutral informationssajt.
Det finns väldigt lite forskning kring eventuella samband mellan p-piller och depression, men man vet åtminstone att självrapporterad nedstämdhet och depression är vanliga biverkningar: I en SIFO-undersökning 2007 uppgav var sjätte kvinna att p-piller gjort henne nedstämd, och hälften av alla kvinnor som åt p-piller i åldern 15 till 29 sade sig ha fått minskad sexlust. En rikstäckande kartläggning av medicinuttag visar också att kvinnor som äter vissa slags p-piller använder antidepressiva preparat i betydligt större utsträckning än andra.
Trots det hävdar preventivmedel.nu självsäkert att det är en ”myt” att man blir deprimerad av p-piller. Även påståendet att ”det är bättre att använda kondom än p-piller eftersom kondomen också skyddar mot sexuellt överförbara sjukdomar” listas som en ”myt” på sajten. Kondom är nämligen ”inte ett särskilt effektivt preventivmedel", påstås det, och läsaren får därför rådet att vara beredd att komplettera med dagen efter-piller.
Sajten understryker vidare att p-piller minskar risken för ”vissa cancerformer”, utan att nämna att risken för andra typer av cancer ökar. Risken för bröstcancer är exempelvis 50 procent högre för den som äter p-piller, och förhöjd i upp till tio år efter att man slutat, visar en pinfärsk studie från Fred Hutchinson Cancer Research Center. Den information som ges är med andra ord väldigt ensidig, precis som i de förment sakliga broschyrer som vården delar ut till flickor och kvinnor.
När p-pillren kom hälsades de som en feministisk revolution, och det var de också på ett sätt. Genom dem fick kvinnor makten över sin reproduktion. Biverkningarna förtegs eller bagatelliserades: Vad gör väl lite depression så länge man slipper abort?
Detta är en ståndpunkt som läkemedelsindustrin fortfarande förfäktar, flankerad av ungdomsmottagningar och gynekologer.
Men i grunden är p-piller inte till för kvinnor, de är gjorda för att män skall kunna få orgasm under vaginalt sex utan risk för graviditet. Det är ytterst tveksamt hur ”feministiskt” det egentligen är att kvinnor proppar i sig hormoner för det ändamålet.
