Det är svårt för Jan Björklund och ett litet parti som Liberalerna att bryta en nedåtgående trend.
Kommande måndag ska statsminister Stefan Löfven (S) rapportera till talmannen om läget i regeringsförhandlingarna.
Talman Andreas Norlén har alltså beviljat ytterligare tid innan förslag till statsminister läggs fram för riksdagen.
Att Löfven fått några extra dagar på sig att fixa det hela måste tolkas som att både han och talmannen tror att det finns en möjlighet att nå en uppgörelse med Centerpartiet och Liberalerna, trots de mycket hårda kraven.
Det politiska spelet är väldigt enkelt. Allt handlar om att få igenom så mycket som möjligt av den egna politiken, antingen i majoritet eller i opposition. Det är man skyldig sina väljare. Det är också vad riksdagens två liberalaste partier, Centerpartiet och Liberalerna, håller på med. Två förhållandevis små partier som kan få stort inflytande över en eventuell S-ledd regerings politik.
Det finns de som vill kalla det för utpressning.
Andra vill kalla det att utnyttja den parlamentariska situationen.
Om Centerpartiet och Liberalerna lyckas i sitt uppsåt tvingar de socialdemokratin åt höger. Vilket hade varit bra för ett Sverige på väg in i en lågkonjunktur. För den vänstersväng som S gjort den senaste mandatperioden, ivrigt påhejade av Vänsterpartiet, har inte varit bra för landet. Välbehövliga reformpaket på till exempel arbetsmarknaden har fått samla damm.
Lagom till onsdagens planerade pressträff med Stefan Löfven och Andreas Norlén presenterades SCB:s novembermätning. Tre månader med politisk handlingsförlamning har gynnat Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Övriga partier (och Alliansen) har missgynnats. S går starkt framåt, har ökat med 2,2 procentenheter sedan valet.
Centerpartiet har också klarat sig väl i den långdragna processen. Liberalerna har däremot tagit stryk, och är det parti som förlorat mest på turbulensen. Vilket kan tyckas märkligt. L-ledaren Jan Björklund har agerat på precis samma sätt som C-ledaren Annie Lööf.
Centerpartiet prickar valresultatet på 8,6 procent medan Liberalerna backar 1,2 procentenheter till katastrofala 4,3 procent. Detta i en tid när Sverige sakpolitiskt i princip stått stilla. Därför ska man inte lägga alltför stor vikt vid den här SCB-mätningen. Det räcker med att konstatera att det är svårt för ett litet parti som Liberalerna att bryta en nedåtgående trend.
Liberalernas partisekreterare Maria Arnholm försöker också hålla skenet uppe: ”Det är klart att jag hade önskat att våra siffror hade sett bättre ut, men nu har vi fullt fokus på att det är ett besvärligt politiskt läge i Sverige. Vi gör nu vad vi kan för att Sverige ska få en regering med så mycket liberal politik som möjligt.”
Förhoppningsvis premieras Liberalernas och Jan Björklunds ansvarstagande längre fram av väljarna.
Om resultatet i SCB:s partisympatiundersökning kommer att påverka hur partierna agerar i regeringsförhandlingarna återstår att se. Klart är i varje fall att både Liberalerna och Miljöpartiet gärna ser att Sverige slipper ett extra val. Vid ett sådant finns det en faktiskt risk att båda partier gjort sitt i riksdagen.
Spelar Centerpartiet och Liberalerna däremot sina kort rätt tvingas Stefan Löfven till en betydande politisk högersväng. Det skulle innebära en total omläggning av partiets politik.
Nu är det upp till Stefan Löfven att bestämma om Sverige och socialdemokratin ska ta till höger eller till vänster.
De liberala idéerna och de liberala partierna har trots opinionssiffrorna inte på väldigt länge haft ett så bra utgångsläge som nu.