En förutsättning för att Decemberöverenskommelsen ska överleva är att de borgerliga partiledarna klarar debatten om den. Det gör de inte.
Särskilt svårt är det för Moderaternas Anna Kinberg Batra.
Hennes partikamrat Finn Bengtsson – från Östergötland – tar strid mot sin egen partiledning och kommer att se till att det blir en omröstning om Alliansens vårändringsbudget i riksdagen i juni. Han tänker själv lägga fram de borgerligas budgetförslag, mot M–ledningens vilja.
Av 26 moderata länsförbund säger tio, enligt en rundringning av Dagens Industri, att de tänker gå emot Decemberöverenskommelsen. Och fler lär det bli.
Hur kunde det gå så snett för borgerligheten? I december försökte till synes nöjda Allianspartiledare förklara överrenskommelsen: Detta är vad vi länge har velat. Sverige måste kunna styras. Att släppa fram regeringen Löfven kan göra ont nu, men vi föser Löfven vänsterut och tar hem det 2018. Då är det vår tur att bedriva politik.
En bakomliggande tanke som Alliansen har haft är givetvis att cementera blockpolitiken. Att slå undan Socialdemokraternas plats i mitten av svensk politik – som den sol övriga partier cirkulerar runt – ligger borgerligheten mycket varmt om hjärtat.
Men varken de egna leden eller de borgerliga väljarna har hängt med sedan december. Alliansledarna klagar på regeringen, men släpper samtidigt igenom vänsterns ekonomiska politik. Många väljare känner sig därmed svikna, och kritiken ökar mot överenskommelsen. Men även vänsterut är tonläget högt – mot överenskommelsens kritiker.
I Dala–Demokraten kräver skribenten Göran Greider att Alliansens partiledare sätter kritikerna på plats (5/5 2015). Att de inte ”tar strid” mot dem, skriver han, är ”bedrövligt”. Han tycker även att liberala ledarskribenter ska gå till storms mot de två rikstäckande ledarsidorna, Svenska Dagbladets och Dagens Industris, som kritiserar Decemberöverenskommelsen.
Greider vill förstås att S ska behålla regeringsmakten, men det aggressiva tonläget kommer knappast att få tyst på kritikerna. Vänsterdebattörer bör även ta det lugnt med SD–stämpeln mot Alliansen: vänstern vädjade så sent som i höstas om SD:s passiva stöd i budgetomröstningen.
Alliansföreträdare ska inte lyssna på motståndarsidan, men däremot behöver de lyssna på sina egna och ge bättre svar. Rollen som en stark opposition måste skötas betydligt bättre – med eller utan Decemberöverenskommelsen.