Kommunalrådet Lorents Burman (S) har haft en behaglig resa – i varje fall fram till nu.
Sverige står inför stora utmaningar.
Och står Sverige inför utmaningar så gör också Skellefteå det. Orosmolnen tornar upp vid horisonten: en långkonjunktur är på ingående, ett avtalslöst brexit närmar sig, bruttonationalprodukten sjunker i många av världens nyckelländer och ett fullskaligt handelskrig kan inte helt räknas bort. Allt detta påverkar Sverige – och Skellefteå.
Skellefteå kommuns budgetpresentationer har de senaste åren varit en ganska sorglös historia. Det har funnits pengar till betydande investeringar. Sett till folkmängd är Skellefteå den kommun som investerat mest de senaste åren. Det har varit nödvändigt för att kunna växa.
Den största utmaningen stavas demografi. Statistiska Centralbyrån (SCB) har blickat in i framtiden. De kommande tio åren kommer befolkningen i arbetsför ålder att öka med blygsamma fem procent medan de över 80 år kommer att öka med 48. Sveriges kommuner och landsting talar om skattehöjningar i storleksordningen fem till tio kronor, om dagens välfärd ska kunna behållas.
Färre som arbetar ger mindre skatteintäkter.
Fler som behöver omsorg ger ökade utgifter.
Vänsterpartiets gruppledare Agneta Hansson – V är nuförtiden Socialdemokraternas vapendragare när det kommer till budgeten – talade om behovet av effektiviseringar, prioriteringar, optimeringar och nya samarbetspartners. Kommunalrådet Lorents Burman (S) talade i allvarsamma ordalag om att verksamheterna måste hålla budget och att värna varje skattekrona.
I klartext: lika många eller färre kommunanställda ska göra lika mycket eller mer.
När det gäller nya investeringar har Skellefteå hamnat i mellanmjölksland. Hamnen ska utvecklas, på sikt ska den flyttas för att kunna ta emot större fartyg, det ska satsas på busshållplatser och på belysning utanför tätbebyggt område. En välkommen eftergift till omlandet. Två nya förskolor ska byggas. Däremot blir det inget nytt äldreboendet på Erikslid. Kanske i framtiden, men inte nu.
Trots alla allvarsamma ord har Skellefteå ett gynnsamt utgångsläge: kommunen är rik och en stor industrietablering är på väg in. Det finns många kommuner som står betydligt sämre rustade.
Alltsedan Lorents Burman tillträdde som kommunalråd i augusti 2013 har det funnits, i varje fall hyggligt, med pengar till drift och investeringar. Politiken i allmänhet och Socialdemokraterna i synnerhet har haft en ganska behaglig resa. Men nu kommer den politiska ledningen att sättas på betydligt svårare prov.
För Skellefteå befinner sig i ett läge där en lågkonjunktur inte kan mötas med att kommunen går ner på sparlåga, där investeringar skjuts på framtiden. Nej, Skellefteå måste fortsätta att satsa på bostäder, infrastruktur och upplevelser på vägen mot 80 000 invånare. Men det gäller att prioritera och att prioritera rätt.
De kommande åren lär bli en enda stor utmaning för kommunalråden Lorents Burman, Maria Marklund och kompani.
När Skebo sålde ut delar av sitt fastighetsbestånd till privata intressenter var det en ny färdriktning som pekades ut för Skellefteå. Det är en väg som Skellefteå måste fortsätta på, och inte bara vad gäller bostadsmarknaden. En viktig del när det gäller hushållandet med pengar är att lägga ideologin åt sidan och titta på var man får mest och bäst vård, skola och omsorg för pengarna.
Kommunen är inte alltid bäst. Det är inte heller det privata näringslivet. Hur mycket verksamhet kommunen ska släppa ifrån sig kommer att bli en av de stora politiska diskussionsämnens nu är högkonjunkturen börjar mattas av.